- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
323

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

året gaf konungen honom titel af hofsekreterare och lemnade honom vid flera tillfällen penningeunderstöd, hvaraf den om allt slags förvärf mycket bekymmerslöse skalden ständigt var i behof.

Sedan han sålunda fått en bestämd årlig inkomst och en titel, ansåg han sig kunna träda i äktenskap. Lovisa Fredrika Grönlund, en dotter till en stämpelmästare i packhuset, en ung flicka med behagligt yttre, godt hufvud, en viss böjelse för satir och stark karakter, hade fästat hans hjerta, och deras bröllop firades i December 1777. Hans tillgifvenhet för henne var och förblef öm och fast; men deras äktenskap var, såsom en hans biograf anmärkt,[1] dock sådant, att hon väl behöfde all sin karaktersstyrka, emedan han åt henne alltför mycket öfverlemnade allvaret af deras förening. Sjelf deltog han lika lifligt och lika flitigt som förut i glada brödralag, ehuru han likväl långt mera söktes af dessa än sjelf sökte dem, och om han der saknade snillebröder, men fann endast dryckesbröder, kunde dessa föga påräkna hans lifvande deltagande. Han tömde väl då ett eller annat glas, men satt stum och mulen, i stället att vara själen i hvarje lag, derhän träffade beslägtade naturer.

Att han ofta fann sådana vittna hans talrika snilleskapelser. De flesta af dessa hafva tillkommit i glada vänners lag, ehuru visserligen äfven icke så få deribland diktades under hans morgonvandringar på Djurgården eller i Solna-skogen. Under tiderymden från hans 25:te till hans 40:de år, 1765—1780, röjde sig hans snille i sin fulla kraft, och under denna tid tillkommo de flesta och mest egendomliga af hans skapelser, hvilka han sedermera samlade och utgaf under åtskilliga titlar, såsom Fredmans Epistlar, Fredmans Sånger och Bacchanaliska Ordenskapitlets handlingar. En helt ny verld möter oss i dessa dikter. Under sina många utflykter på egen hand eller med glada vänner till de talrikare samhällsklassernas förlustelseställen hade Bellman träffat åtskilliga egendomliga figurer, dem hans lifliga inbillning ytterligare utbildade och som slutligen blefvo för honom en egen personal, den han framstälde i de mest vexlande förhållanden så naturtroget, att de alltid framstå fullt lefvande. Han hade ock så satt sig in i denna sin skapade verld, att han tycktes sjelf tro på dess verklighet, likasom han ingaf sina åhörare eller läsare samma tro, ehuru sannolikt endast några få grunddrag voro lånade från verkliga personer och allt det öfriga var hans inbillnings skapelse.

De dikter, hvari dessa hans lifliga inbillnings glada älsklingsbarn framträdde, voro oftast ögonblickets verk, frammanade af hans lifvade sinnesstämning i någon glad vänkrets. Då grep han lutan, blundade, för att ej störas af yttre föremål, och med ens var en ny sång färdig, en ny hans snilles skapelse, den han med sin klangfulla, ovanligt böjliga sångröst meddelade sina åhörare och som än var ytterst glad, än djupt vemodsfull, än lekande satirisk, än den skäraste


[1] Atterbom, Svenska siare och skalder. VI: 22.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free