Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som förekommit på kyrkovallen, tagit sig anledning att offentligt yttra, det något bättre ej kunde väntas af en hjord, som fått till herde »en lättfärdigt vitterlekande skeppsprest», hvilket yttrande skall så djupt gripit Wallenberg, att han genast derefter angreps af den sjukdom, som slutade hans dagar. Han skall för öfrigt, enligt hvad en med honom nära bekant fullt tillförlitlig person försäkrat, varit icke blott en glad och underhållande sällskapsbroder, utan tillika en rättskaffens, med stora predikogåfvor utrustad prest af långt strängare noggrannhet i sina seder och vida djupare kristligt allvar i sina öfvertygelser, än mången tyckt sig kunna döma från det ofta långt nog drifna skämtet i hans skrifter.
Den mest bekanta af dessa är hans »Min son på galejan, eller en ostindisk resa, innehållande allahanda bläckhornskram, samlade på skeppet Finland 1769—1771», skrifven på prosa, men innehållande tillika ett icke litet förråd af större och mindre stycken på vers, hvari man visserligen igenkänner Dalins skola, men finner tillika så mycken ursprunglighet i sjelfva uppfattningen och så mycken frisk, lekande humor i framställningen, att man ej kan hänföra Wallenberg till den akademiska riktningen, utan bör anvisa honom en särskild plats inom den svenska vitterheten snarare bland Bellmans än bland Dalins vittra fränder. Väl förefalla flera bland hans infällen nu något föråldrade och hans humor ofta mera grof, än nutidens smak gillar, såsom fallet icke sällan äfven är med Bellmans; men man kan dock ej annat än finna sig upprymd och lifvad af hans ovanliga förmåga att lika godlynt som mångsidigt uppfatta och återgifva de många särskilda föremålen för sina betraktelser. Gerna leker han med allt, äfven med ganska förfärande naturföreteelser — utom med religion och fädernesland; ty så ofta de vidröras, sker det alltid med heligt allvar och djup känsla. Den humoristiska reseskildringen, hvilken han ej synes ämnat offentliggöra, utkom ock först 1781, tre år efter hans död samt har sedermera erhållit tre nya upplagor, den sista 1819.
För öfrigt har Wallenberg skrifvit »Susanna, i Babylon, drama i fem akter», som utgafs i Göteborgs vetenskaps- och vitterhets-samhälles handlingar 1778 och sedermera utkom särskildt 1798. Den är helt och hållet i den äldre franska dramatikens anda och stil, skrifven på flytande alexandriner, och behandlar temligen troget det bibliska ämnet, som dock ej rätt väl lämpar sig för dramatisk behandling. Emellertid vann detta stycke, som först gafs å Humlegårdsteatern i Maj 1779, mycket bifall och uppfördes å flera mindre teatrar samt å Djurgårdsteatern vid Stockholm ännu 1818. Det har ock flera vackra scener och i allmänhet förtjensterna af god plananläggning och ett vårdadt språk.
Till Bellmans vittra fränder kan äfven räknas Olof Rudbeck, sonsons son af Atlanticans författare och son af vice presidenten i bergskollegium Johan Olof Rudbeck, född i Stockholm 1750, student i Upsala 1771, anstäld i riksarkivet 1774, der han blef ordinarie kanslist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
