Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kronolänsman. Modern, en bonddotter, förlorade han kort efter sin födelse och fadern redan 1761, hvarefter han uppfostrades först hos sin morfader och sedermera hos sin äldre broder Olof Thorén, tygskrifvare i Kongelf, hvilken satte honom i skola, der han i så hög grad vann rektorn Anders Tranchells tillgifvenhet, att denne efter broderns död tog honom till sig och sände honom, sedan han genomgått skolan, till gymnasium i Göteborg 1772, hvarifrån han 1775 begaf sig till Lund, der han blef student, men återvände följande året till Göteborg och erhöll plats såsom lärare hos superkargören af Dittmer på det natursköna Rånum vid Göta elf. Här vann den första kärleken insteg i den sjuttonårige ynglingens hjerta och i glödande dikter besjöng han föremålet för sin dyrkan, sin principals äldsta dotter, under namnet Eos, emedan hon var morgonrodnaden i hans poetiska verld. Annat än en poetisk morgonrodnad blef ock detta föremål för hans ungdomskärlek aldrig för honom. Mot slutet af året 1777 var han åter i Lund, höll följande året inför Göteborgs nation, hvilken han der tillhörde, ett tal om »Det ädla och sköna i vetenskaperna», visserligen mycket ungdomligt, men dock redan röjande både ett närmare studium af de franska upplysningsfilosoferna och äfven en sjelfständig uppfattning.
Inom studentverlden i Lund var Thorild nu högt uppburen. »Hans otroliga lätthet att meddela sig», heter det i en samtidas anteckningar, »förenad med den mest öfverdrifna blygsamhet och renhet i seder, gjorde hans umgänge eftersökt och högt värderadt». Denna blygsamhet började likväl hos Thorild eller Thorén, såsom han ännu efter faderns tillnamn kallade sig — först 1785 antog han namnet Thorild — mer och mer öfvergå till allt större sjelfförtroende och han gjorde sitt bästa att öfvervinna den blyghet, som ännu utgjorde en qvarlefva af den förra blygsamheten. Förhållandena i Lund blefvo honom allt mera för små. Han tyckte sig »moraliskt död i denna lärdomens öken» och längtade allt ifrigare till Stockholm, dit han slutligen afreste i Februari 1781. I början motsvarade det dock ej hans förväntningar. I sin bostad vid Köpmanstorget kände han sig som »en fängslad fogel, suckande efter friheten och skogarne i detta näste mellan takvinklar, galler och skorstenar»; men sedan han i April fått flytta till en vän på Kungsholmen, fann han sig bättre och förklarade Stockholm vara rätta vistelseorten för en filosof!
Sin utkomst hade han nu genom enskild undervisning, hvilken han meddelade timvis utan att antaga fast lärareplats, samt åtnjöt för öfrigt mycken godhet af den till biskop i Göteborg nyss förutnämnde Wingård. Han lefde ytterst tarfligt, men så mycket mera oberoende, och hans brefvexling från denna tid vittnar, huru hans förra blygsamhet öfvergått till en sjelfförgudning, hvilken han med den naivaste öppenhjertighet angifver i sina bref. Af naturen ädel och högsint, lät han dock ofta af sin sjelfkärlek och sitt häftiga lynne hänföra sig till föga upphöjda yttringar af hämd, afund och småsinne. Han var mycket ömtålig för motsägelser och allramest för åtlöje, hvartill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
