Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klander; men i de båda följande häftena, som utkommo i September 1791 och Januari 1792, förekommo nya anfall mot Stockholms Postens »orättfärdiga kritik», hvarå flera exempel anfördes, af hvilka dock en stor del vittnade om orättfärdighet snarare hos den, som anförde dem, än hos den, mot hvilken de voro riktade. Kellgren var för tillfället illa sjuk, och Leopold upptog derföre till besvarande Thorilds anfall. En polemik uppstod, som fördes med yttersta liflighet å ömse sidor och fick en ytterligare utsträckning, då i Februari 1792 Thorild utgaf ett nytt arbete, »Det enda nödvändiga för ett rikes finanser», hvilket föranledde från Leopold ett »Bref till den store och märkvärdige författaren Th...., hvilken, efter att hafva gjort sin lagstiftning i vitterheten, gick och gjorde sitt nödvändiga i finanserna», hvilket redan genom sin titel och ännu mer genom sitt innehåll bragte skrattarne på Leopolds sida, till stor harm för Thorild, som nu helt och hållet förlorade det goda lynne, hvilket, oaktadt bitterheten mot Kellgren, öfverallt ger sig tillkänna i hans »Kritik öfver kritiker». Leopold var ock för honom en långt farligare motståndare än Kellgren, emedan han, med samma fyndighet och sarkastiska qvickhet som Kellgren, var långt mera ihärdig, långt mindre ömtålig och i nödfall kunde möta Thorild med samma vapen, som denne sjelf begagnade och hvilka endast alltför ofta voro personliga förolämpningar. Striden fortsattes till dess mordet å Gustaf III, som borttog intresset för allt annat, gjorde slut derpå. Till Thorilds ytterligare litterära verksamhet återkomma vi vid framställningen af vitterhetsidkarne under Gustaf IV Adolfs regering.
Äfven Thorild hade emellertid fått härmare, bland hvilka den flitigaste var Gustaf Engzell, född i Dalarne 1757, regementspastor vid frikåren från Dalarne 1788, kyrkoherde i Skåne 1790, död 1797 — en vitterhetsidkare, som visst ej saknade poetisk kallelse, men så hänfördes af Thorilds deklamatoriska stil, att han af alla krafter sökte tillegna sig densamma och, såsom härmare i allmänhet, öfverdref felen deri, utan att tillegna sig förtjensterna.
Bland vitterhetsidkarne från Gustaf III:s tidehvarf bör man slutligen ej alldeles förbigå ett par, som vunnit en föga afundsvärd ryktbarhet såsom parodier, den ene på den akademiska och den andre på den Lidner-Thorildska riktningen — Haqvin Bager och Mathias Bjugg. Den förre, en hederlig handlande och välmenande, ehuru nog mycket processlysten patriot i Malmö, född derstädes 1711 och död 1782, har utgifvit icke mindre än fjorton ströskrifter i nationalekonomiska ämnen samt dessutom en mycket stor mängd insända artiklar i tidningar, företrädesvis i Dagligt Allehanda, alla uppblandade med rimmerier af alla möjliga anledningar, än innebärande en hyllning åt rikets store, såsom då han helsade hertig Carl vid hans ankomst till Malmö med:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
