Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hofsekreteraren Lalin, hofkanslisten Carl Stenborg och hans broder qvartermästaren Nils Stenborg, söner till den nyssnämnde föreståndaren för den bedröfliga svenska teatern, skolläraren Nordén, Elisabeth Olin, gift med assessorn Gabriel Olin, hennes syster mamsell Lindström, hennes tolfåriga dotter Elisabeth och några andra förmåddes emellertid att egna sig åt scenen, och för att de icke skulle förblandas med »vanliga komedianter» förordnade konungen, att den nya svenska operans representationer skulle gifvas i den år 1771 inrättade musikaliska akademiens namn och operainrättningen kallas »Kongl. musikaliska akademien för befordrande af deklamation och musik». En kör sammanbragtes af mellan 40 och 50 personer, bland hvilka var den sedermera såsom sångare så berömde Christofer Christian Karsten.
För baletten, som bestämdes att utgöras af omkring 30 dansande under ledning af premierdansören Gallodier, som tillhört den upplösta franska skådespelaretruppen härstädes, hade man till en början att tillgå endast fem i konsten inöfvade personer, som varit anstälda vid den franska truppen, och det öfriga antalet måste fyllas med svenska nybörjare.
Konungen hade omfattat företaget med sådant intresse samt understöddes så nitiskt af Ehrensvärd och de honom biträdande, att, sedan beslutet om en svensk operas bildande blifvit fattadt i Mars 1772, kunde första representationen gifvas redan den 18 Januari 1773, då man uppförde »Thetis och Pelée», med text vald af Gustaf III och utarbetad af Johan Wellander, musik af Uttini och baletter af Gallodier. Den rönte den fullkomligaste framgång och gafs 20 gånger med lifligaste bifall. I synnerhet utmärkte sig i titelrolerna fru Olin och Carl Stenborg, och man fann den svenska operan vida öfverträffa de förut här gifna franska.
Redan den 10 Maj samma år gafs en ny opera eller »heroisk balett», såsom man kallade det nya stycket, »Acis och Galathea», med musik af Händel och åtskilliga andra tonsättare, ordnad af hofsekreteraren Lalin, som äfven bearbetat texten efter den till Händels opera med samma namn, och under de 9 åren 1773—1782, till dess det nya operahuset blef färdigt, gåfvos på teatern i Bollhuset vid Slottsbacken ytterligare 15 operor och operetter.
Denna teater fans emellertid allt mindre lämplig så väl till följd af bristande utrymme som af andra anledningar, hvarföre det s. k. större De la Gardieska huset vid dåvarande Norrmalms, nu Gustaf Adolfs torg redan 1773 inköptes af konungen, som lät nedrifva den gamla byggnaden och bestämde tomten till plats för ett operahus, hvartill ritning uppgjordes af öfverintendenten Carl Eredrik Adelcrantz. Byggnaden begynte 1775 och fullbordades 1782, då denna nya teater invigdes den 30 September med operan »Cora och Alonzo», hvartill Gudmund Göran Adlerbeth skrifvit texten och Johan Gottlieb Naumann, som blifvit hit inkallad från Dresden 1777, satt musiken.
Införandet af en svensk sångscen hade sålunda lyckats öfver all förväntan, och nu sökte konungen äfven införa en svensk talscen, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
