Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omtalas han såsom »den vid de kongl. spektaklerna någon slags befattning hafvande Olof Kexél». Han blef likväl 1778 befordrad till sekreterare hos direktionen öfver kongl. maj:ts spektakler och utnämndes efter Bellmans död till sekreterare hos direktionen öfver kongl. nummerlotteriet 1795, hvilken tjenst han dock ej länge innehade, ty han afled redan i Mars 1796.
Kexéls framsteg å tjenstemannabanan voro sålunda föga lysande, och någon verksamhet å denna bana synes han ej heller hafva ådagalagt, men gjorde det så mycket mera å författarebanan, och dessutom upptogs hans tid i hög grad af hans vänner, hvilka han egde i stor mängd och äfven förstod att på bästa sätt underhålla.
Kexéls ekonomiska ställning blef emellertid mer och mer bekymmersam, hvarom titeln å det första arbete han utgaf efter hemkomsten, »Mina tidsfördrif på gäldstufvan», tillräckligt vittnar, men tillika vittnar innehållet, att hans bekymmersamma belägenhet gjorde honom sjelf föga bekymmer. Det utgöres nemligen af en stor mängd små berättelser, anekdoter, infällen och dylika småsaker, dels lånade, dels af hans egen tillverkning, ofta af en ganska lättfärdig beskaffenhet, men anlagdt på att roa och derigenom vinna så många läsare som möjligt, hvilket äfven lyckades, det ena så väl som det andra. Snart hade emellertid Kexél åter den oturen att råka ut för presterskapet, som af gammalt synes mot honom haft ett horn i sidan och som nu lät mot honom anställa åtal för ett par, i Tidsfördrifven införda berättelser, »Balder den vise» och »Pater Gispogapius», som ansågos innebära ett förlöjligande af bibelns berättelse om Salomo och Simson samt, hvad som var ännu värre, af det högvördiga ståndet. Frågan drogs inför öfre borgrätten och Kexél fick tillfälle att skrifva åtskilliga qvicka förklaringar, som bragte skrattarne helt och hållet på hans sida, hvarefter saken slutade med att han skulle få en varning och de båda delarne af Tidsfördrifven indragas.
Denna motgång afskräckte dock ej Kexél från att utgifva nya samlingar i samma anda, ehuru varsammare i hvad som kunde ådraga honom åtal, och så utkommo »Mina tidsfördrif på högvakten» 1780, samt »Bacchi handbibliotek eller Nya tidsfördrif på gäldstufvan» 1785, 1786, hvilka dock ej hade samma framgång som den första samlingen. Tillika utgaf han »Teater-almanackor» för åren 1779—1789, innefattande kongl. teaterns stat, förteckningar å der uppförda dramatiska arbeten, små biografier och anekdoter om teaterförfattare, skådespelare m. m., i allmänhet af litterärhistoriskt intresse. Äfven en novell, en bland de första af svensk författare, kallad »Zamaleski, historisk berättelse», innefattande åtskilliga utfall mot hofmän och konungagunstlingar, utgafs af Kexél 1784.
Hvad som gjort honom mest känd är likväl hans arbeten för teatern. Hans »Michael Wingler eller Bättre vara brödlös än rådlös», i 3 akter, 1788, »Kapten Puff eller Storprataren», i 1 akt, 1789, »Bergslagsfröken eller Rivalerne», i 3 akter, 1789, »Välgörandet på prof»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
