- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
399

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungahuset - Embetsmännen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

abedisse-värdighet, hvilket firades med den ena lustbarheten efter den andra, så att något slags klosterlif visst icke antyddes af denna värdighets nya innehafvarinna. Hon återvände till Sverige kort före Gustaf III:s afresa till finska kriget i Juni 1788 samt företog efter sin broders död en ny resa till Qvedlinburg 1792. Mot slutet af detta år reste hon till Italien, besökte Rom, Neapel, Florens, Pisa, Parma och Modena, samt, under återresan till Qvedlinburg, Innsbruck och München. Under hösten 1794 återkom hon till Sverige, men reste år 1800 åter till Qvedlinburg, der hon denna gång stannade i nära fyra år och återvände till Sverige först i början af året 1804. Hon hade då kort förut förlorat sin yngste broder hertig Fredrik, vid hvilken hon varit mest fästad, och erhöll efter honom besittningsrätt till lustslottet Tullgarn, som varit hans käraste vistelseort. Hvälfningarna i Tyskland hade emellertid beröfvat henne Qvedlinburg, som införlifvades med det nya konungariket Westfalen, men hvarför hon efter freden 1813 genom Carl Johans inflytande fick ersättning af Preussens konung, som slutligen stannat i besittning af detta stift. Sin återstående lifstid tillbragte Sofia Albertina i fäderneslandet, vintrarne i sitt palats vid Gustaf Adolfs torg, somrarne å Tullgarn. Hon upplefde sin brorsons afsättning, sin siste efterlefvande broders Carl XIII:s död, så väl som hans gemåls, med hvilken hon i 44 år varit med nära vänskapsband förenad, och såg en ny ätt uppstiga på Sveriges tron. Det vänskapligaste förhållande rådde emellertid mellan henne och det nya konungahuset, och vid Carl Johans förste sonsons döpelse var den gamla prinsessan en af faddrarna. Hon förde nu ett lugnt och sorgfritt lif, älskad af sin omgifning och aktad af alla, egnande sin tid åt konstsömnader, af hvilka hon efterlemnat flera, vittnande fördelaktigt både om hennes smak och hennes tålamod, åt läsning och åt hvarjehanda barmhertighetsverk, samt afled den 17 Mars 1829, vid 75 års ålder, den siste af Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas barn.

Embetsmännen.


Vid Gustaf III:s tillträde till regeringen var rikets råd ännu den mäktigaste verkställande myndigheten i staten, och äfven efter statshvälfningen 1772 bibehöllo riksråden sin höga rang öfver alla andra statens embetsmän; men deras inflytande aftog mer och mer och efter den nya statshvälfningen 1789 upphörde rådet att finnas till.

Det ur Hatt-partiet tagna råd, som vid Adolf Fredriks död i Februari 1771 hade att föra riksstyrelsen till dess den nye konungen återkom från sin utrikes resa, utgjordes af grefve Hans Henrik von Liewen, generalguvernör i Pomern och Greifswalds akademis kansler, grefve Carl Rudenschöld, Upsala akademis kansler, grefve Gustaf Adolf Hiärne, Lunds akademis kansler, friherre Johan von Wallwijk, friherre Erik von Stockenström, president i lagkommissionen, grefve Nils Adam Bielke,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free