Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit befordrad till protokollsekreterare, samt blef förste expeditionssekreterare 1776, revisionssekreterare 1777 och justitiekansler 1779. Dessa hastiga befordringar väckte icke litet uppseende, och man ville deri se ett bemödande af konungen att för det nya regeringssättet vinna den högre adeln, som skulle se sig företrädesvis framdragen till rikets högre embeten. Ändamålet vans emellertid icke, emedan väl anspråken, men icke tacksamheten ökades, och missnöjet hos de äldre förtjente embetsmän, som sågo sig förbigångna, var deremot både djupt och berättigadt. Å andra sidan bör dock erkännas, att Wachtmeister åtminstone efteråt visade sig förtjent af de befordringar han erhållit. Det stannade också ej vid dessa. Redan i September 1782 tillades honom värdighet af »en af rikets herrar» och i December 1787 blef han riksråd samt med detsamma riksdrots, hvilket embete, som ej varit tillsatt sedan Magnus Gabriel De la Gardies död 1686, då upplifvades. Såsom innehafvare af detta embete blef Wachtmeister president i Svea hofrätt och högste ordförande i de öfriga hofrätterna, likasom äfven i högsta domstolen efter rådets upplösning 1789. Samma år blef han Lunds akademis kansler, samt var ordförande i regeringen under konungens frånvaro i kriget 1789 och 1790, äfvensom under hans utrikes resa 1791. Konungens förtroende bibehöll han ock orubbadt och förtjente det. Såsom justitiekansler hade han visat mycken både drift och skicklighet. Såsom riksdrots afskaffade han ackorden om domare-embeten, som uppstått under frihetstiden, och hans minnestecknare Nils von Rosenstein har anmärkt, att ingen af dem, som beklädt drots-embetet, varit mera egentlig domare än Wachtmeister, ingen varit sjelf mera rättvis samt ingen med mera nit och omsorg vakat öfver lagskipningens driftiga och oveldiga gång. Riddarhus-oppositionen klandrade honom mycket för det han ej vid 1789 års riksdag nedlade sitt embete, hvilket dock endast skulle haft till följd, att han fått en mera medgörlig efterträdare, och han visade tillräckligt, att det icke felades honom sjelfständighet, då han under Gefle riksdag förklarade sig hellre lemna allt än mot sitt stånds vilja underskrifva säkerhetsakten. När Gustaf III 1791 anträdde sin sista utrikes resa, tillsade han kronprinsen att, om konungen ej med lifvet komme tillbaka, i sina yngre år lemna Wachtmeister hela sitt förtroende. Vid samma tillfälle tog ock konungen af Wachtmeister det löfte att ej öfvergifva Gustaf Adolf. Äfven i det testamente, Gustaf III undertecknade å sin dödsbädd, insatte han Wachtmeister i regeringen under sonens minderårighet. Wachtmeister förhållande till den nya styrelsen skola vi omtala vid framställningen om förhållandena under nästa tidskifte.
Henrik af Trolle, son till konteramiralen Georg Herman af Trolle, var född i November 1730 och blef redan vid tio års ålder af fadern inskrifven vid svenska flottan, hvarefter han under 13 år fick göra sjötjenst i aflägsna farvatten. Återkommen till fäderneslandet 1753, blef han löjtnant vid flottan 1755 och kaptenlöjtnant 1758, i hvilken egenskap han under pomerska kriget deltog i belägringen af Peenemünde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
