Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunstlingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej lyckades, men i November 1800 tillade dock Gustaf Adolf honom en årlig pension af 1,000 holländska dukater, mot vilkor att han skulle ändra sitt namn till Menck och genom sitt uppförande derefter göra sig förtjent af denna nåd. Från denna tid hörde man föga om honom, ehuru han öfverlefde både Gustaf Adolfs afsättning och äfven Carl XIII, samt afled först i Juli 1831.
Han var en gunstling, af hvilken Gustaf III visserligen på det hela hade föga heder, och i synnerhet var slutet på hans lysande bana lika ömkligt som skamligt; men alldeles utan förtjenster synes han dock ej varit. Han visade en ovanlig drift och ihärdighet i besegrande af hinder och svårigheter, uträttade stundom under några få månader hvad andra ej medhunnit under åratal, hyste alltid den varmaste tillgifvenhet för Gustaf III och hans fosterlandskärlek slocknade aldrig äfven under den långa tid han lefde skild från fäderneslandet. En högt aktad författare,[1] som känt honom personligen under hans landsflykt, skildrar honom såsom i hållning och skick erinrande om en man från den gustavianska tiden, med »någonting briljant, nästan hänförande, när han blossade upp, hvilket ej inträffade så sällan», för öfrigt med »en vacker yta och en värdig hållning, förslagenhet under sken af ett öppet väsen och en viss medfödd menniskokännedom, uppöfvad under en lärare som Gustaf III.»
Gustaf Mauritz Armfelt, den ryktbaraste bland Gustaf III:s gunstlingar, var född i Finland den 1 April 1757 och son till landshöfdingen i Åbo län, generalmajoren friherre Magnus Wilhelm Armfelt. Vid 17 års ålder blef han 1774 fänrik vid gardet, men gjorde sig genom sitt lättsinne och sin framfusighet så illa anskrifven hos Gustaf III, som sjelf antagit befälet öfver sitt garde, att konungen beslöt skilja honom derifrån, det Armfelt dock förekom genom anhållan att få träda i utländsk tjenst, hvilket beviljades honom 1778, då han genom Ryssland och Polen reste till Preussen, för att inträda i Fredrik II:s här, men fann freden i Teschen nyss afslutad och skyndade nu till Frankrike, för att söka vinna anställning bland de hjälptrupper, som derifrån skulle afgå till Amerika för att understödja de engelska koloniernas resning mot moderlandet. Armfelt fann dock Paris så lockande, att han ej kom längre, och var der qvar ännu, då Gustaf III 1780 besökte Spaa.
Vi hafva i det föregående omtalat, huru Armfelt här uppvaktade konungen och, i början mottagen med köld, lyckades efterhand så intaga honom, att Armfelt från denna tid blef hans gunstling. Han åtföljde konungen till fäderneslandet, förordnades 1780 till kavaljer hos kronprinsen, blef samma år befordrad till löjtnant och redan följande året till kapten vid gardet, utnämndes 1783 till öfverste kammarjunkare, hvilken nya hoftjenst då infördes, med en rang lika med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
