Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bör tacka himlen, att hans hjerta ej blef fullkomligt bortskämdt genom hans uppfostrans alla motsägelser. Redan vid tretton års ålder skref han ock en afhandling om »förställning», som, enligt hans definition, var »konsten att kunna dölja sina tankar, så att ingen må kunna rätt utgrunda dem». Man kunde således uträtta mycket godt och mycket ondt genom förställning, »ty man kan dölja sina tankar för båda ändamålen. I följd häraf är förställningen god eller ond i mån af ens afsigter.»
Förställningens konst, inhemtad af Gustaf III redan i följd af hans uppfostran, underhölls ock hos honom af de förhållanden, hvari han var försatt lifvet igenom, och han var onekligen en mästare deri; men att, såsom ofta skett af hans fiender, af detta mästerskap hemta anledning att förklara äfven det goda, de icke kunnat hos honom förneka, såsom idel förställning, vore dock en påtaglig orättvisa. Han fick emellertid redan såsom kronprins tillfälle att öfva sig i denna konst för genomförande af politiska planer och att han hunnit långt deri, visade han vid statshvälfningen 1772.
Från denna tid var han i ordets fullaste bemärkelse Sveriges konung, och det så, att på honom väl kunde lämpas uttrycket, »att hvarje tum af honom var konung». Det är ock såsom konung Gustaf III företrädesvis bör betraktas. Såsom sådan har man mycket att förebrå honom, men också mycket att hos honom prisa, och äfven här bör man icke under klandret glömma de mildrande omständigheterna. Det var hans olycka, att han ville vara fullt konung i ett tidehvarf, som blef mer och mer fiendtligt mot konungadömet, och att denna fiendtlighet yttrade sig äfven hos den samhällsklass, som bort vara tronens stöd och hvilken äfven han sjelf så ansåg. Det kan med skäl läggas honom till last, att han alltför mycket gynnade adeln och derföre genom en småaktig etikett reste en mur mellan sig och de talrikare samhällsklasserna, i hvilka han dock egde sitt verkliga stöd, medan han trodde sig ega det hos adeln. Man bör dock härvid ej glömma, att det var med adelns tillhjelp han gjorde sin statshvälfning 1772, och för honom, med sin fransyska bildning, med sin uppfattning af Ludvig XIV såsom ett konungamönster, måste den tanken vara helt naturlig, att han genom att locka adeln till och qvarhålla den vid sitt lysande hof kunde, likasom den franske konungen förvandlat sin feodaladel till en hofadel, äfven kunna till en dylik förvandla sin riksdagsadel. Det låg dessutom i Gustaf III:s sinne mycken ridderlighet och det bör väl derföre förlåtas honom, att han trodde sig finna samma egenskap hos sitt ridderskap och ej kunde föreställa sig, att detta skulle kunna svika honom inför fienden, börja underhandlingar med denne midt under brinnande krig, motarbeta vid riksdagarne äfven de af hans förslag, som tydligen voro till rikets nytta, utsprida om honom de nedrigaste smädelser, ingå en sammansvärjning mot hans lif, och slutligen äfven efter hans död göra sitt bästa att nedsvärta hans minne.
Jemför man Gustaf III:s och adelns beteende, så måste hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
