Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Gustaf IV Adolfs regering. Början af förmyndarestyrelsen, 1792
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sparre till ordförande och bestående för öfrigt af hofkanslern von Engeström, krigskommissarien Emanuel Widegren, kamereraren Per Landin och grosshandlaren Berg, som hade att utröna verkliga beloppet af rikets skuld och fordringar vid Gustaf III:s död, samt att deröfver inkomma med fullständig uppgift och med förslag till statsregleringen för 1793.
Den 1 November inrättades å lustslottet Carlberg en krigsakademi för 50 kadetter, de kungliga pagerne inberäknade, hälften frälse och hälften ofrälse, till inhemtande af förberedande militäriska kunskaper. Till guvernör förordnades generalmajoren Peter Bernhard Piper, som följande året blef president i krigskollegium, hvarefter öfversten grefve Nils August Cronstedt efterträdde honom såsom krigsakademiens guvernör.
Den 6 November öppnade hertigen krigsbefälets sammankomster, hvilka fortsattes till den 14 December. Det hade ej varit samladt sedan 1778 och hade nu blifvit sammankalladt för att öfverse arméns pensionskassa och mottaga hertigens propositioner angående pensioneringen och några dermed samband egande förhållanden, samt deröfver inkomma med utlåtande, hvilket ock skedde samt föranledde utfärdandet af nytt pensionsreglemente den 28 Januari 1793.
Flera nyttiga åtgärder hade sålunda blifvit vidtagna, och i allmänhet blefvo ärendena nu handlagda med mera ordning och sorgfällighet än förut, samt kollegiers och andra myndigheters yttranden mera noggrant inhemtade. Hertigen hade ock sökt gå både försonligt och frisinnadt till väga; men oaktadt allt detta saknades visst icke missnöjde.
Till dessa hörde i främsta rummet Gustaf III:s förtroendemän, som funno sig aflägsnade från allt inflytande på regeringsärendena och äfven på annat sätt tillbakasatte, samt bittert klandrade så väl godtyckligheten härvid som den ynnest, hvilken nu visades den aflidne konungens erkända ovänner, och den skonsamhet, hvarmed deltagarne i sammansvärjningen mot honom blifvit behandlade. Detta hade äfven stött den aflidne konungens talrika beundrare bland den större allmänheten och framkallat en mängd för hertigen och hans gunstling förklenande rykten, hvilka fingo ökad fart genom den unge konungens sjuklighet, den man ej ville finna fullt naturlig. Reuterholm påstods vid flera tillfällen hafva förespått hertigen att bestiga Sveriges tron och misstänktes nu att med brottsliga medel påskynda denna spådoms fullbordan. Äfven fick hertigens skonsamhet mot deltagarne i sammansvärjningen gälla som bevis, att han sjelf icke varit främmande för densamma, och man försmådde ej att begagna den af honom beviljade tryckfriheten till framkastande af de mest kränkande hänsyftningar både mot honom sjelf och hans gunstling. Tillika inrättades i Stockholm flera klubbar, hvilka stodo under inverkan och, såsom det påstods, äfven besoldades af ryske ambassadören grefve Stackelberg, som nu ingått i nära förbindelse med det undanträngda gustavianska partiet, hvilket han sökte återgifva ledningen af Sveriges styrelse, för att genom detsamma, som skulle hafva sitt stöd i ryska regeringen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
