Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1793-1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige och faran för Ryssland, om det tillät jakobinismen ohejdadt utbreda sig i detta sitt grannrike, uppmanade henne att sända en flotta till Stockholms närhet och låta den dröja der, till dess alla dessa förändringar hunnit genomdrifvas på kejsarinnans direkta begäran genom en till hertigen stäld not, som af hennes i Stockholm varande minister borde framlemnas.
Då fröken Rudenschöld fick del af dessa planer, röjde hon den största häpenhet och bestörtning, men hon var Armfelt alltför varmt tillgifven för att undandraga honom sitt biträde och medgaf, att hela hans brefvexling med sina vänner i Sverige fick gå under hennes couvert. Hennes ställning vid hofvet var nu så mycket kinkigare, som hertigen efter Armfelts afresa ifrigt egnade henne sin hyllning, hvilken hon dock, trogen sin frånvarande älskare, bestämdt afvisade. Hennes bemödanden för Armfelt mötte emellertid åtskilliga svårigheter. Konungen vägrade mottaga konceptet till det bref till kejsarinnan, hvilket Armfelt tillstält henne, och hon kunde ej förmå ryske ambassadören grefve Stackelberg att söka inverka på hertigen till Armfelts fördel. Ett bref, hvilket Armfelt skrifvit till den i Dalarne 1788 uppsatta frikåren, som då stått under hans befäl, vågade man ej afsända. Deremot underlät man icke att befordra spridandet af de rykten, hvilket Armfelt föreslagit att bringa i omlopp. Största hindret mot hans plan kom dock från ett håll, hvilket man minst förmodat. Kejsarinnan förklarade sig nemligen obenägen för vidtagande af de mått och steg Armfelt påkallat.
Armfelt fortsatte emellertid sin resa till Italien, hvarunder han efter hand inhemtade alla dessa obehagliga underrättelser från sina korrespondenter i Stockholm och Petersburg. Sommaren 1793 tillbragte han vid baden i Lucca, der han författade och lät trycka en »Prospectus till Gustaf III:s historia», innefattande idel loftal öfver Gustaf III, men framställande i de mörkaste färger dem, i hvilkas händer styrelsen fallit efter hans död. Tronens fall och den unge konungens förderf skulle blifva oundvikliga följder af det styrelsesystem, som nu antagits i Sverige, om det finge ytterligare utvecklas. Endast jakobiner, bedragare och skurkar omgåfvo hertigen och den unge konungen, hvars välfärd och rättigheter man genom så mycken svaghet äfventyrade. Denna Prospectus var Armfelt nog oförsigtig att sprida i bokhandeln samt skickade den till de främmande sändebuden vid de italienska hofven, och några exemplar äfven till sina vänner i Sverige.
Följden häraf blef, att den snart nog kom till hertigens kunskap, och vid Armfelts framkomst till Rom mötte honom ett bref från hertigen, i hvilket Armfelt, under hotelse att i annat fall mista alla sina embeten, uppmanades att ofördröjligen återkalla de beskyllningar, hvarmed han i detta arbete öfverhopat svenska regeringen. Armfelt svarade med en begäran om entledigande från sin ministerbefattning och beslöt nu uteslutande söka sitt stöd i Ryssland.
Emellertid hade Armfelts brefvexling med sina vänner i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
