Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1793-1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
både hertigen och Reuterholm ett lifligt nit, hvilket, bland annat, visade sig igenom infordrande så väl från landshöfdingarne, som från erfarne enskilde landthushållare, af upplysningar och betänkanden, rörande jordbrukets och öfriga näringars upphjelpande samt, sedan dessa betänkanden inkommit, genom tillsättande, den 26 Februari 1793, af en stor komité, med riksdrotsen till ordförande och bestående för öfrigt af rätt många bland oppositionsmännen från Gustaf III:s riksdagar, bland andra Clas Frietzky. Ledamöterne i denna komité voro likväl af allt för skiljaktiga åsigter och hade äfven allt för olika intressen att förfäkta, att den kunde uträtta särdeles mycket.
I allmänhet visade sig i förmyndarestyrelsens handhafvande af statshushållningen, likasom i dess öfriga förvaltningsåtgärder, mycken välmening i förberedelserna, men dessa ledde vanligen till föga fruktbärande resultat, enligt hvad närmare skall visas vid framställningen af statshushållningen under detta tidskifte.
Ett betänkande af kommerskollegium rörande olägenheterna af den mer och mer växande skiljaktigheten mellan värdet af bankens och riksgäldskontorets sedlar, slutande med en antydan om behöfligheten af en riksdags sammankallande, ådrog kollegiets president, Gustaf III:s förre finansminister friherre Johan Lilljencrantz, hertigens onåd, och förre kommerserådet friherre Josias Carl Cederhjelm blef nu regeringens rådgifvare i finansärenden, men sedan han i December 1793 låtit i Extra Posten införa några reflexioner angående personlig rikedom, som tycktes röja allt för nära frändskap med de nya franska åsigterna, upphörde äfven han att ega regeringens förtroende och anlitades ej vidare såsom regeringens rådgifvare.
Sedan presidenten i statskontoret Ulrik Gottlieb Ehrenbill aflidit i början af året 1795, fick han till efterträdare gunstlingen Reuterholms äldre broder, ledamoten af högsta domstolen friherre Axel Christian Reuterholm, som året förut blifvit president i Göta hofrätt, men ännu ej tillträdt detta embete. Han hade icke gjort sig känd hvarken för kunskaper eller några framstående embetsmannaegenskaper i öfrigt och endast haft sin broders inflytande att tacka för sin uppkomst samt stötte sig snart, genom sitt högdragna befallande sätt med det embetsverk han fått att styra.
I början af året 1796 blef öfverståthållaren Modée förflyttad till Carlskrona, såsom befälhafvande amiral och öfverkommendant derstädes, samt till hans efterträdare i öfverståthållare-embetet utnämnd förste hofstallmästaren friherre Hans Henrik von Essen, en nära vän till Reuterholm. Han fick tillika utvidgad embetsmyndighet, men då i vissa fall derigenom inskränktes de embetsrättigheter, som tillhörde generaladjutanten för armén, friherre Bror Cederström, infördes, på dennes föreställningar, några ändringar i brefvet till öfverståthållaren rörande dennes rättigheter, hvaröfver åter Essen besvärade sig hos Reuterholm, som blef så förtörnad öfver denna Cederströms tilltagsenhet, att han utverkade af hertigen hans ofördröjliga afsändande till Pomern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
