Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1792-1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit skickad dit, utan blott rest dit för att besöka sin hustru, och att han aldrig varit ackrediterad hos någon annan än Ludvig XVI. Stael fick också befallning att resa till Schweiz, der hans svärfader var bosatt, och hertigen satte sig ånyo i förbindelse med de franska prinsarne samt utnämnde grefve Axel von Fersen till svensk ambassadör hos Ludvig XVI:s ännu i fängelse varande son, hvilken af de europeiska makterna var erkänd såsom Frankrikes konung Ludvig XVII, hvars intressen, i förening med Sveriges, Fersen borde bevaka i Paris, dit han skulle begifva sig, så snart han fann det möjligt.
Ryska kejsarinnan fann emellertid den statskonst, svenska regeringen nu antagit, alltför sjelfständig och lät derföre förklara, att de subsidier, Sverige enligt sista fördraget med Ryssland borde erhålla, ej mera kunde utbetalas, hvarjemte hon utrustade en flotta, rörande hvilken ryske statsministern grefve Ostermann likasom i förtroende yttrade till Stedingk: »Hvad tror ni väl det skulle kosta kejsarinnan att med denna flotta gå till Stockholm?» Hvartill Stedingk svarade i samma förtroliga ton: »Jag tror, att det skulle kosta kejsarinnan hennes flotta». I Stockholm tycktes man likväl icke vara lika öfvertygad härom, ty der uppstod allmän förskräckelse och regeringen råkade i icke litet bryderi. Man beslöt emellertid att kraftigt vidhålla det system man en gång omfattat. Generaladjutanten Klingspor och alla i Stockholm varande finske officerare skickades i följd häraf till Finland, och man var nu i stor farhåga för ett krig med Ryssland.
Den ryska flottan gick emellertid till Öresund och dess ändamål uppgafs nu vara att kryssa å Nord- och Östersjön, i afsigt att göra slut på franska handeln och sjöfarten derstädes samt att skydda dessa haf mot franska kapare. De instruktioner, som blifvit meddelade befälhafvaren öfver denna flotta, ålade honom att borttaga alla skepp, som förde den s. k. franska flaggan, och anhålla neutrala fartyg, som med hvilka laddningar som helst befraktades till franska hamnar. Genom de revolutionära gräsligheterna hade franska folket satt sig i krigstillstånd mot alla andra nationer, och derefter kunde ingen neutralitet tillåtas, hvarföre ock Europas största makter förbundit sig till gemensamt uppträdande mot den allmänna säkerhetens och välfärdens fiender. Kejsarinnan uppmanade derföre hertigen att afbryta alla handelsförbindelser med Frankrike, att vägra konvoj åt de handelsfartyg, som redan kunde vara bestämda till franska hamnar, samt att ålägga de till andra haf bestämda fartyg att underkasta sig visitation af de ryska krigsskeppen.
Ungefär vid samma tid utlopp en stor engelsk flotta för att upprätthålla samma system i afseende å de neutrala makternas handel, och under sådana förhållanden var det icke rådligt att fortsätta de svenska handelsförbindelserna med Frankrike, hvilka ock i det närmaste upphörde; men regeringen ville likväl icke offentligen medgifva dessa inskränkningar i de neutrala makternas rättigheter, hvarföre Stedingk fick befallning att till ryska hofvet aflemna en not, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
