Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1792-1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vigtiga förändringar hade under tiden föregått i Polen. En stark rysk här hade närmat sig Warschau och konung Stanislaus hade då förkastat den statsförfattning, han nyss antagit, samt underskrifvit alla vilkor, hvilka ryska kejsarinnan förelade honom. En konvention hade i Januari 1793 blifvit i Petersburg ingången mellan Ryssland och Preussen, till följe hvaraf äfven preussiska trupper inryckt i Polen. Den 25 Mars och 9 April 1793 tillkännagåfvo Ryssland och Preussen för Polska riksdagen sina beslut att bemäktiga sig de delar af Polen, hvilka deras trupper tagit i besittning. Så verkstäldes Polens andra delning, då Preussen tillvällade sig de delar af landet, som lågo dess område närmast, med 1,200,000 invånare, samt Ryssland de polska landskap, som stötte intill dess gränser och hade en befolkning af omkring 3 millioner, hvarefter det sjelfständiga Polens återstående befolkning endast utgjorde något öfver 3 millioner. En sådan behandling väckte med skäl hos polackarne den häftigaste förbittring. En stark resning skedde, och polske generalen Kosciuzko trädde i spetsen derför i Mars 1794. Han hade i början framgång, men då österrikarne nu äfven biträdde förbundet mot Polen, blef han öfverväldigad af öfvermakten, och Polens sista delning verkstäldes den 3 Januari 1795, då återstoden af detta rike delades mellan Ryssland, Österrike och Preussen.
Dessa tilldragelser hade väckt icke liten oro inom Sverige, så mycket mera som Ryssland, efter Polens öfverväldigande, var oförhindradt att vända alla sina stridskrafter mot Sverige. Oroande rykten om krigsrustningar både vid finska gränsen och i synnerhet i Cronstadt påkallade i början af året 1795 regeringens synnerliga uppmärksamhet. Mellan ryska och engelska hofven ingicks tillika i Februari 1795 en nära förbindelse, som bådade intet godt för Sverige. Danmark ansågs opålitligt, och man var ingalunda säker, att det icke stälde sig på Englands sida. Hvad man i första hand nu måste tänka på var Finlands försvar. Der var sedan Februari 1793 friherre Vilhelm Maurits Klingspor högste befälhafvare, och åt honom uppdrogs att hafva allt i beredskap, i händelse af ett anfall, samt att draga försorg derom, att skärgårdsflottan i Sveaborg och Åbo utrustades, för hvilket ändamål betydliga penningebelopp stäldes till hans förfogande.
Sedan 1793 hade Sveriges förbindelser med Frankrike varit i det närmaste afbrutna. Äfven åt detta håll hade vigtiga förändringar inträffat. I Mars 1793 hade ett stort förbund mot Frankrike blifvit ingånget mellan Österrike, Preussen, Tyska riket, England, Holland, Spanien, Portugal, Neapel, Kyrkostaten och konungen af Sardinien; men republiken uppträdde modigt och med framgång mot dessa många fiender. Dumouriez, som eröfrat Belgien och hotade att eröfra Holland, hade den 18 Mars blifvit slagen vid Neerwinden och så gått öfver till österrikarne, hvarefter de förbundna makternas härar under sommaren varit öfverlägsna de franska; men i Oktober vände sig krigslyckan, och de nye franske öfverbefälhafvarne Jourdan och Pichegru segrade nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
