Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1792-1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att begära hans samtycke, och i afvaktan derå uppgjordes vilkoren för det blifvandet förbundet
mellan Sverige och Ryssland så väl som för giftermålskontraktet.
Om de förra kom man snart öfverens. De årliga subsidier af 300,000 rubel, hvartill ryska hofvet förbundit sig genom fördraget af den 24 Oktober 1791, skulle icke allenast fortfarande utbetalas, utan Sverige äfven erhålla godtgörelse för de 1,050,000 rubel, som å dessa subsidier ännu innestodo. Svårare blef det att öfverenskomma om den blifvande svenska drottningens religionsöfning, hvilken Gustaf Adolf på inga vilkor ville medgifva henne att offentligen utöfva, lika litet som kejsarinnan och storfurstinnan sjelf ville medgifva hennes öfvergång från den grekiska till den lutherska trosbekännelsen. Slutligen efter många svårigheter, som framkallades synnerligast af den unge konungens samvetsskrupler, blef det bestämdt, att drottningen skulle i sina inre rum på slottet få hafva ett kapell, der hon utan att väcka förargelse skulle kunna öfva sin grekiska gudstjenst, hvaremot hon vid alla sådana högtidliga tillfällen, der bruket fordrade drottningens närvaro, skulle följa konungen och deltaga i den lutherska bekännelsens ceremonier.
Genom detta medgifvande ansåg sig emellertid Gustaf Adolf väl hafva tystat, men dock ej öfvervunnit sitt samvetes betänkligheter. Han gaf luft åt dessa äfven under ett samtal med kejsarinnan, till hvilken han oförbehållsamt förklarade det blifva nödvändigt, att storfurstinnan ändrade religion, innan hon anlände till Sverige. Förvånad öfver ett sådant yttrande, erinrade honom kejsarinnan om den träffade öfverenskommelsen, men han tycktes ej vilja vidkännas densamma. Slutligen gaf han dock med sig och samtyckte äfven att den högtidliga trolofningen fick utsättas till den 21 September. Hans betänkligheter föranledde likväl kejsarinnan att önska af honom en skriftlig förbindelse, innan förlofningen firades, och hon befalte en af sina förtrogne rådgifvare Markoff att uppsätta densamma. Han, som skall varit vunnen af danska hofvet att söka motarbeta den nära förbindelsen mellan Sverige och Ryssland, begagnade tillfället att i den skriftliga förklaringen införa en större frihet för storfurstinnan, än konungen medgifvit, och infann sig hos honom med denna handling å sjelfva förlofningsdagen, just som konungen skulle från svenska ministerhotellet, der han hade sin bostad, fara till kejserliga slottet. Denna begäran om skriftlig förklaring, innebärande ett misstroende till helgden af hans muntliga löfte, sårade på det djupaste Gustaf Adolf, och sedan han genomögnat skriften samt funnit den innehålla annat än han lofvat, ref han sönder den och bad Stedingk säga Markoff, att kejsarinnan gjorde orätt, då hon tviflade på hans försäkringar att aldrig besvära sin tillkommande gemål i fråga om hennes religiösa tänkesätt. Markoff sade sig skola framföra hans helsning till kejsarinnan, men återkom efter en stund och gjorde en förfärlig skildring af hvad som kunde inträffa, om konungen vägrade att tillfredsställa kejsarinnan. Konungen var likväl fortfarande i hög grad uppbragt och kunde först efter långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
