Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf IV Adolfs tillträde till regeringen, 1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket han möjligen befarade att kunna gå miste om, när den unge konungen blefve myndig.
När konungen den 1 November 1795 fylde 17 år, tillkännagafs, att hans uppfostran nu vore fulländad, i följd hvaraf de dervid nyttjade personer entledigades, med hvarjehanda nådebetygelser. Tillika gafs nu tillkänna hans här ofvan omtalta förlofning med prinsessan Lovisa Charlotta af Mecklenburg-Schwerin, och hela hofstaten hos den tillkommande drottningen utnämndes.
Det dröjde dock ej länge, innan denna så högtidligt tillkännagifna förlofning åter bröts. Gustaf Adolf hade nu hunnit den åldern, då hjertats röst börjar göra sig hörd, och den talade hos honom icke för hans ännu osedda fästmö, utan för en ung och vacker hoffröken hos hertiginnan af Södermanland Ebba Wilhelmina Modée, dotter till dåvarande öfverståthållaren Carl Wilhelm Modée. Hon, några år äldre än konungen, uppmuntrade icke hans böjelse och visade ingen håg att blifva hans älskarinna, hvilket för öfrigt äfven stridde mot de stränga sedlighetsprinciper Rosenstein inplantat hos sin lärjunge, hvars kärlek emellertid blef allt häftigare ju mera motstånd den rönte. Hans omgifning oroades ock nu af en märkbar förändring i hans lynne. Från att iakttaga en jemn, trumpen tillbakadragenhet öfvergick han nu hastigt från den ena ytterligheten till den andra af vrede, sorg, vild glädtighet och dåsig håglöshet. Med sin förtroligaste rådgifvare, öfverstekammarjunkaren Clas Adolf Fleming, talade han allvarsamt om att gifta sig med fröken Modée och, för att kunna det, afsäga sig kronan, af hvilken han väntade sig föga glädje, samt draga sig tillbaka i det enskilda lifvets lugn. Han var ej okunnig om de tvifvel man på flera håll hyste rörande äktheten af hans börd, och detta tyngde ytterligare på hans sinne. En formlig afsägelseakt blef ock af honom uppsatt, i hvilken han förklarade, att han ej ville öfvertaga regeringen, utan öfverlemnade den till sin farbroder, hvilken han lyckönskade att vara Sveriges konung.
Då emellertid fröken Modée fortfor att icke gifva honom någon slags uppmuntran, vände han sin håg i stället till en fröken Lovisa Sofia Piper, dotter till hofmarskalken Sten Abraham Piper och hoffröken hos prinsessan Sofia Albertina. Äfven henne ville han göra till sin gemål, men äfven hon visade lika liten håg härför som fröken Modée. Hans beslut att bryta sin förlofning med den mecklenburgska prinsessan stod emellertid fast, och då ryska kejsarinnans hotelser samt de politiska förhållandena i öfrigt äfven öfvertygade hertigen om nödvändigheten af denna brytning, skedde den i början af året 1796. Konungen återsände prinsessans porträtt samt återfordrade sitt eget, och brytningen försiggick i all tysthet, då både det svenska hofvet, som hade föga heder deraf, och det mecklenburgska, för hvilket den innefattade en förödmjukelse, voro lika angelägna att deråt gifva så liten offentlighet som möjligt.
Vi hafva i det föregående omtalat, huru Gustaf Adolf, hvars hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
