Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om nyttan och nödvändigheten af att bankens och riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning icke vidare höllos hemliga, utan gjordes allmänt bekanta. Frågan, bordlagd till följande dagens plenum, upptogs då af friherre Hans Hierta, som understödde densamma i ett utförligare memorial, hvilket äfven bordlades. När frågan den 24 Mars förekom till afgörande, visade det sig, att de fleste medlemmarne af den förra oppositionen, såsom grefve Adolf Ludvig Hamilton, friherrarne Carl De Geer och Albrecht von Lantingshausen m. fl. uppträdde emot förslaget. De ansågo vådligt och med bankens säkerhet föga öfverensstämmande att göra dess förvaltning offentlig. Hvad åter riksgäldskontorets förvaltning beträffade, berodde dess offentlighet af konungens godtfinnande, till följd af § 47 i 1772 års regeringsform, enligt hvilken konungen var berättigad att under hemliga utskottets afgörande med rikets ständers rätt hänskjuta sådana mål, dem han fann böra hållas hemliga. Denna tolkning af ifrågavarande grundlagsstadgande bestreds ifrigt och fyndigt af Hans Hierta, Georg Adlersparre, Anders Fredrik Skjöldebrand och andra medlemmar af den nya oppositionen, hvilka yrkade offentlighet af både bankens och riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning samt ansågo bestämmandet deraf tillhöra rikets ständer, hvarom en särdeles liflig diskussion uppstod.
Då den var slutad, skilde landtmarskalken frågorna och framstälde först såsom proposition, huruvida den af Holst väckta frågan om offentlighet åt bankens tillstånd och förvaltning borde hänvisas till bankoutskottet, hvarom de fleste talarne redan förenat sig och hvilken proposition ock nu nära enhälligt bifölls. Men då man härefter yrkade proposition äfven å frågan om offentlighet för riksgäldskontorets förvaltning, förklarade sig landtmarskalken hindrad att framställa en sådan proposition, såsom stridande mot § 47 i regeringsformen. Häremot protesterade Hans Hierta och de öfrige medlemmarne af oppositionen, och sedan landtmarskalken äfven vägrat proposition på en framställning af Georg Adlersparre, huruvida frågan om offentligheten af riksgäldskontorets förvaltning nödvändigt borde tillhöra hemliga utskottet eller icke, afsade sig Adlersparre sin plats i hemliga utskottet, under förklarande, det han icke fann öfverensstämmande med den aktning, han var skyldig både sig sjelf och ständerna, att vara medlem af ett utskott, som usurperade en af ständernas tydligaste rättigheter.
Preste- och borgarestånden hänsköto äfven till bankoutskottet frågan om offentlighet åt bankens förvaltning. Äfven inom borgareståndet hade framställning skett om offentlighet åt riksgäldskontorets förhandlingar, men talmannen likaledes vägrat proposition härå. Bondeståndet hade ännu ingen del i bankens förvaltning, och frågan hade således icke förekommit i detta stånd.
Vid ståndens nästa plena den 1 April infann sig hofkanslern von Ehrenheim både hos adeln och borgareståndet samt uppläste å begge ställena en förklaring af konungen, att han funnit landtmarskalken och talmannen hafva på ett grundlagarne och deras ed likmätigt sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
