Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges yttre förhållanden, 1800-1805
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmare förbindelse med de öfriga landsflyktiga medlemmarne af det franska konungahuset.
Bland andra, som infunnit sig hos konungen i Carlsruhe, var äfven Gustaf Maurits Armfelt. Sedan han i Juni 1801 lemnat Stockholm, hade han tillbragt vintern mellan 1801 och 1802 i Paris och der gjort sin uppvaktning hos förste konsuln, men icke blifvit mottagen såsom han väntat, hvilket, jemte hans förtroliga bekantskap med flera emigranter, ingifvit honom ett djupt agg mot Bonaparte, det han icke försummade att äfven söka bibringa konungen, som redan förut var dertill endast allt för mycket benägen. Sedan 1802 var Armfelt svensk minister i Wien, der man icke heller hyste några vänliga tänkesätt mot Frankrikes beherskare, och Armfelt gjorde också allt hvad han kunde för att förmå kejsar Frans II till kraftiga steg mot republiken, som blef mer och mer farlig för de öfriga europeiska staterna.
Under sin vistelse i Baden lärde konungen känna den för sina religiösa skrifter bekante professorn Jung, hvars »Kristna religionens seger», som utkommit i Tyskland 1798, öfversattes äfven på svenska. Den utgör egentligen en förklaring af Johannes uppenbarelse, i hvilken han med mycken fyndighet utvecklat, att aposteln förutsagt så väl Österlandets, Greklands och Roms öden som äfven franska revolutionen, hvars historia Jung ock sökt visa der vara framstäld ända till 1798, då hans arbete utgafs; men han nöjde sig icke härmed, utan ville äfven der se profetior för den kommande tiden. Så, då i Uppenbarelseboken talas om ett »vilddjur ur hafvet», hvilket skulle uppträda och en tid regera med stor makt, till dess någon, som heter »Trofast och Sannfärdig», nedkommer från himmelen på en hvit häst samt omgifven af sina himmelska härskaror, äfven på hvita hästar, nedgör och besegrar vilddjuret, förklarade Jung detta »vilddjur» betyda en stor enskild man, som traktade efter universalherradömet öfver hela menniskoslägtet och så länge skulle lyckas i sina planer att kufva och besegra alla goda, tills Christus, räddaren på hvita hästen, med sina skaror sjelf i synlig måtto uppträdde och afgjorde striden, hvilket skulle inträffa år 1838, då Christi 1000-åriga rike på jorden skulle begynna. Detta arbete hade Gustaf Adolf flitigt studerat och var fullt öfvertygad att med »vilddjuret ur hafvet» förstods Napoleon Bonaparte samt att de himmelska härskarorna på hvita hästar måste vara de makter, som förenade sig att störta honom. Han ansåg i följd häraf såsom en helig pligt så väl för sig som för alla andra makter att gripa till vapen och att aldrig träda i underhandling eller förlika sig med den, som var det ondas princip på jorden, Guds och menniskors fiende.
Ytterligare stegrades denna Gustaf Adolfs fiendtlighet af hans svärmoder, arfprinsessan af Baden, som var Bonapartes afsvurna fiende. Äfven fick han genom sin minister i Paris, friherre C. A. Ehrensvärd, som var nära bekant med förste konsulns minister för utrikes-ärendena Talleyrand, en vink om de faror, som hotade hertigen af Enghien, hvilken varit ett föremål för drottning Fredrikas första ungdomskärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
