Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Frankrike, 1805-1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 2 November ankom konungen till Stralsund, och den i Pomern stående svenska hären, utgörande 12,125 man, af hvilka omkring 9,500 man voro tjenstbare, blef nu indelad i fyra infanteribrigader under öfverstarne grefvarne Carl och Gustaf Mörner, frih. Johan Henrik Tawast och friherre Eberhard Ernst von Vegesack, samt en kavalleribrigad under öfversten grefve Hampus Mörner. Generallöjtnanterne grefve Gustaf Wachtmeister och friherre Gustaf Maurits Armfelt förordnades till fördelningsgeneraler under konungens öfverbefäl, och tjenstgörande generaladjutanter blefvo öfverstarne Carl Axel von Morian, Herman von Engelbrechten, grefve Gustaf Löwenhielm och Gustaf Wilhelm af Tibell.
Förberedelserna för ett verksamt deltagande i kriget voro sålunda vidtagna; men nu mötte åtskilliga betänkligheter, hufvudsakligen framkallade af konungens ytterliga ömtålighet om sin personliga värdighet. Det stötte honom mycket att vid sin ankomst till Tyskland ej mottagas hvarken af ryske ministern eller af någon rysk general. Ännu mera och äfven med mera skäl förtröt det honom, att han lemnades i okunnighet om hvad som förehades i Berlin mellan kejsar Alexander och konung Fredrik Wilhelm, i synnerhet som rykten börjat spridas, att underhandlingar mellan Ryssland och Frankrike voro inledda under preussisk bemedling. Hvad som rågade måttet af hans förtrytelse var likväl, att man i Berlin vägrat mottaga det bref, han tillskrifvit konung Fredrik Wilhelm. Han affärdade ett ilbud till grefve Löwenhielm, med befallning att genast lemna Berlin efter att muntligen hafva för preussiske statsministern baron Hardenberg förklarat, »att konungen af Sverige icke var gjord att se sina bref ej blifva mottagna». Brytningen med Preussen tycktes i följd häraf blifva ohjelplig, och konungen ämnade nu med alla sina trupper återvända till Sverige. Man förestälde honom likväl de ganska betänkliga följderna af ett sådant steg, hvarigenom han bröt sina så kort förut med England ingångna förbindelser, och häraf förmåddes han att tills vidare stanna i Pomern, under afvaktan å följderna af Alexanders och Fredrik Wilhelms sammanvaro i Berlin; men i en skrifvelse till Alexander afsade han sig formligen befälet öfver de ryska trupperna. De svenska trupper, som hunnit utom Pomerns gränser, fingo befallning att ofördröjligen tåga tillbaka, och de, som ännu marscherade inom Pomern, skulle tills vidare der qvarstanna. Efter de enträgnaste och allvarligaste föreställningar af de engelske och ryske ministrarne biföll konungen likväl till slut, att trupperna skulle få fortsätta marschen till Hannover, under vilkor att baron Hardenberg för de förbundna makternas ministrar förklarade, att Preussen ej hade någon fiendtlig afsigt mot Sverige; men innan denna förklaring gafs, kunde man omöjligen förmå konungen att låta de svenska trupperna sätta sig i rörelse. Den 21 November kunde engelske ministern Pierrepont meddela konungen ett tillfredsställande svar angående den begärda förklaringen; men han ville ännu ej taga något afgörande steg, ehuru han dock tillät, att öfverste Morian, med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
