Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaffa sig någon närmare underrättelse om fiendens verkliga styrka, så hade han genast funnit huru svag denna var, och ej allenast icke fortsatt sitt återtåg, utan äfven kunnat med all utsigt till framgång anfalla och skingra Tutschkoffs nu från de öfriga divisionerna skilda styrka; men i stället flydde han med sådan brådska, att de sjukes antal inom finska hären blef allt större och de stridbares minskades till omkring 5,700 man. Mot slutet af Mars månad tycktes Klingspor dock ändtligen blifva öfvertygad, att han ej hade fienden inpå sig, och lät nu den uttröttade hären rasta i närheten af Jakobsstad.
Under tiden hade Savolaks-brigaden lemnats på egen hand. Den hade under öfversten grefve Johan Adam Cronstedts befäl samlats i S:t Michel den 20 Februari och den 23 erhållit underrättelse, att ryssarne gått öfver gränsen; men ännu den 2 Mars hade inga order från högqvarteret afhörts, hvarföre Cronstedt, för att ej afskäras från Kuopio, uppbröt från S:t Michel och kom den 4 till Piäksämäki i riktning mot Kuopio. Här fick han ändtligen de länge efterlängtade orderna från hufvudstyrkan. De innehöllo, att han så mycket som möjligt borde undvika strid och retirera till Uleåborg, för hvilket ändamål förråd voro samlade i Kuopio, Idensalmi, Pulkila och Uleåborg.
I denna riktning fortsatte Cronstedt sitt tåg den 7 Mars och hade den 11 vid Leppäwirta kyrka en träffning med Tutshhkoffs förtrupper, hvilkas anfall efter en häftig kanonad tillbakaslogs. Då finnarnes styrka för tillfället var till antalet öfverlägsen ryssarnes, 2,000 man mot 1,500, borde ett anfall af de förra slutats med seger; men det stred emot Cronstedts instruktion, och han ansåg sig till och med böra göra ett slags ursäkt för det han vågat afbida fiendens anfall. I sin rapport om striden vid Leppäwirta förklarade han, det han »ansett nödvändigt att utsätta sin konungs trupper, hvilka bort sparas till ett lyckligare tillfälle, i en rangerad batalj, dels för att betaga fienden den tanken, att savolakska brigaden ville undvika affär med den ryska, dels ock för att tillfredsställa sin trupp, som brann af håg att mäta sig med den fiendtliga och som visat missnöje deröfver, att den måste öfvergifva sitt fosterland». Cronstedt hade emellertid visat, att han ej delade Klingspors ängsliga farhåga för ryssarnes öfvermakt, likasom Cronstedts krigare, att de både kunde och ville mäta sig med ryssarne.
Detta visade sig i ännu högre grad i en följande strid. Brigaden, som den 13 Mars kommit till Kuopio, aftågade den 15 derifrån till Toiwola; men dess eftertrupp, omkring 300 man under kapten Joachim Zacharias Duncker, anfölls af hela ryska styrkan, 4,000 man, under Tutschkoffs eget befäl. Icke desto mindre var det först efter tre timmars ihärdigt motstånd vid Jynkä, som Duncker måste draga sig tillbaka och öfver isen å en vik af sjön Kallavesi söka uppnå Kuopio. Strax vid stranden anfölls han af fiendtligt kavalleri, hvilket dock, i följd af den djupa snön, ej kunde göra något våldsammare angrepp och blef tillbakaslaget, hvarefter Duncker, häftigt beskjuten af det fiendtliga artilleriet, fortsatte återtåget på landsvägen till Kuopio och erhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
