Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu återstod Finlands starkaste fästning Sveaborg, utan hvars besittning ryssarne ej kunde sägas innehafva Finland, äfven om de utbredt sig öfver en än så stor del af dess område i öfrigt. Den 2 Mars hade Buxhöwden med större delen af Kamenskis division kommit till Helsingfors, men redan den 4 åter uppbrutit till Tavastehus med 6 bataljoner, så att endast 4 bataljoner och 200 ryttare stannade i Helsingfors. Under en hel veckas tid utgjordes sedermera belägringshären af denna ringa styrka, och då Sveaborgs besättning uppgick till nära 7,000 man, hade ett utfall mot den ryska styrkan haft all utsigt att lyckas. Kommendanten, vice amiralen Carl Olof Cronstedt, gjorde dock intet försök att verkställa ett sådant, och den 14 Mars återkom också Buxhöwden med sina 6 bataljoner, äfvensom kort derefter ytterligare 6 bataljoner inträffade, med artillerister och minörer, hvarefter belägringshären uppgick till omkring 10,000 man. Belägringsarbetena leddes af ingeniör-generalen Peter van Suchtelen.
Sveaborg är anlagdt på fem holmar eller klippor, af hvilka Svartö, Lilla Östra Svartö och Vestra Svartö ligga närmast Helsingfors, på ett afstånd af omkring 8,000 fot. Sydvest om Svartö, skild derifrån genom ett smalt sund, ligger Vargön, der fästningens hufvudverk äro uppförda, och i söder om denna, äfven medelst ett smalt sund derifrån skild, ligger den femte holmen, hvarå skansen Gustafssvärd är uppförd, som bestryker stora segelleden med en tredubbel rad af batterier. På en sjette klippa, Långörn, mellan Vestra Svartön och fasta landet, var en särskild skans. Å alla holmarne äro en mängd verk anlagda, till större delen af granit, och på Vargön voro rymliga skeppsdockor, anlagda af Thunberg och Chapman. Det hela, som kostat Sverige oerhörda summor, ansågs redan 1808 för nordens starkaste fästning. Den var ock bestyckad med 900 till större delen grofva kanoner, och inom fästningen funnos icke mindre än 2,033 kanoner, de å den der förlagda eskader af skärgårdsflottan dock häri inberäknade.
Mot denna så väl bevärade fästning hade ryssarne endast 16 mörsare och 30 kanoner, de flesta fältstycken, att uppföra i batterier, hvilka ock anlades på tre ställen, och dessutom formerades af fältkanoner med sina anspann rörliga batterier, hvilka hvarje natt på isen närmade sig fästningen. Den 17 Mars började beskjutningen från ett batteri och fortsattes de tre följande dygnen, några timmar på dagen och några under natten. Afsigten var att söka sätta i brand skärgårdsflottans fartyg, som lågo i sundet mellan Svartön och Vargön, samt att sätta eld på flottans skjul, matrosernas trähus och de talrika väderqvarnarne. Intetdera af dessa ändamål blef dock vunnet, ty fiendens artilleri var alltför svagt emot fästningens, och för öfrigt funno sig de belägrande mycket besvärade af de kulor, som från fästningen sändes till Helsingfors, det enda ställe, der ryssarne kunde mellan tjenstgöringen få hvila och skydd. I anledning häraf begärde och erhöll Suchtelen, som under Buxhöwdens frånvaro förde befälet öfver belägringshären, ett samtal med Cronstedt, hvilket egde rum den 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
