Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trupper å hvilken punkt som helst af ryska kusterna vid dessa farvatten, måste en betydande del af ryska krigsmakten användas till dessa kusters försvar. Så stodo omkring 20,000 man i Kurland, Lifland och Estland samt ungefär lika många i Ingermanland och Viborgs län, oberäknadt besättningarna i Kronstadt 9,000 man, i Viborg 3,500, i Fredrikshamn 2,000 och i Ruotsensalmi (Svensksund) 1,600, i följd af hvilket allt några förstärkningar af större betydenhet ej kunde afgå till den ryska styrkan i Finland.
Efter ryska härens återtåg från norra Finland samt finnarnes segrar vid Siikajoki och Revolaks fann sig Buxhöwden emellertid, med de 23,000 man han hade under sitt befäl, ej kunna fullborda landets eröfring, så vigtigt steg dertill än genom besittningen af Sveaborg blifvit taget, utan begärde redan den 3 Maj en förstärkning af 12 bataljoner fotfolk och 1,000 kosacker, hvilken ock längre fram i månaden anlände under generalmajoren Barclay de Tollys befäl, hvartill sedermera kommo 3,000 från Frankrike återvände ryska fångar och 2,000 rekryter, så att de förstärkningar, som efter hand inträffade för ryska hären i Finland uppgingo till omkring 11,000 man och de stridskrafter, hvaröfver Buxhöwden derefter hade att förfoga, således till ungefär 34,000 man. Af denna styrka skulle omkring 6,000 man under Barclay de Tally undantränga Sandels’ brigad från Kuopio, kringgå finska hufvudhären och falla den i ryggen, under det Rajewski med ungefär 7,000 man skulle anfalla densamma söder ifrån. Med återstående 21,000 man skulle Bagration och Kamenski försvara vestra och södra Finland.
Medan denna ryska plan för det blifvande fälttåget uppgjordes, hade en svensk blifvit Gustaf Adolf föreslagen af generalmajoren Gustaf Wilhelm af Tibell, som den 6 Mars blifvit generaladjutant för armén och således nu var konungens rådgifvare i krigsärenden. Redan i April, då genom engelska flottans ankomst till de danska farvattnen all oro för en dansk och fransk landstigning i Skåne upphört, hade Tibell yrkat på en kraftig hjelpsändning till Finland; men konungen var nu så upptagen af sina planer på Norges eröfring, att han ej fäste något afseende vid detta yrkande. Det var icke obetydande stridskrafter, hvaröfver man nu i Sverige kunde förfoga. Den reguliera armén utgjorde omkring 30,000 man, hvartill kommo 14,000 man vargering och 30,000 man landtvärn samt 10,000 man engelska hjelptrupper. Att både eröfra Norge och återtaga Finland var denna styrka för svag; men det angelägnaste tycktes dock vara Finlands återtagande, hvartill Tibell tillstyrkte de kraftigaste åtgärder, så mycket hellre som det visat sig, att den engelska hjelpkåren ej kunde påräknas för Norges eröfring. Enligt hans den 19 Maj till konungen afgifna förslag skulle 30 bataljoner indelt infanteri och vargering, tillsammans omkring 15,000 man, genast uppbryta från södra och vestra arméerna samt norra fördelningen, för att landsättas i någon närmast bakom finska hären varande hamn och ställas under Klingspors befäl, medan 40 landtvärnsbataljoner borde afgå till södra, vestra och norra gränserna, för att der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
