Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derunder flera hinder i följd af gjorda förhuggningar, och framkom först långt fram på e. m. till skogsbrynet gent emot fjerde finska brigaden under öfversten vid fortifikationen Nils Cedergren, hvars artilleri genast började en häftig eld mot hans trupper, som ej hade några kanoner. De ryska trupperna blefvo ock nu af Cedergren tillbakakastade ett godt stycke in i skogen. När Adlercreutz märkte detta, sände han 2 bataljoner att anfalla ryssarne vid Herroja by, norr om Sippola, och då ryssarne funno sig icke kunna försvara byn, itände de densamma, hvarefter Adlercreutz företog ett nytt anfall mot Sippola by med 2 bataljoner, hvilka två gånger stormade byn, men kunde ej der hålla sig qvar, emedan Jankowitsch, som modigt och ihärdigt försvarade byn, i detsamma fick förstärkning från Kamenski. Då nu mörkret inföll, befalte Adlercreutz anfallets upphörande.
Striden vid Ruona var sålunda en ny framgång för finska hären, som derunder gifvit ganska lysande prof af mod och ihärdighet; men denna framgång var köpt med så stora förluster och fiendens öfverlägsenhet i antal så betydande, att Adlercreutz fann sig för svag att afvakta ett nytt anfall från fienden, utan lät kl. 12 på natten hela sin styrka uppbryta, för att draga sig tillbaka till Salmi, dit han ankom klockan 2 på natten den 2 September. Men under tiden hade Kamenski, som funnit den fiendtliga ställningen långt starkare än han väntat och misströstade att kunna följande dagen drifva finnarne derur, äfven befalt sina framryckta trupper att draga sig tillbaka, och så inträffade det egna förhållande, att efter stridens slut båda de stridande härarne retirerade för hvarandra. Det dröjde dock ej länge, innan den vaksamme ryske generalmajoren Kulneff märkte, att de fiendtliga vakteldarne brunno svagare än vanligt, hvarföre han lät närmare undersöka förhållandet och fann nu, att finnarne utrymt sin ställning. Till sin synnerliga glädje fick sålunda Kamenski förändra återtåget till ett anfall, och då han i detsamma erhöll förstärkning af 2,000 man under generalmajor Nukoff, befalte han honom och Kulneff att med förenad styrka, ungefär 3,000 man, följa den finska hären.
Adlercreutz hade emellertid icke dragit sig tillbaka längre än till Salmi, der han åter intog en stark ställning, hvilken framför den vid Ruona hade den fördelen att vara mindre utsträckt. Längst i söder på en i Kuoröana-sjön utskjutande udde låg Salmi by, hvarefter en högslätt vidtog, som utgjorde ställningens hufvudstyrka och som längst i norr sänkte sig till en skogbeväxt mo. Framför högslätten låg en ängsmark, å hvilken vägarne från Lintulaks och Alavo sammanstötte. Der stod Tavastehus jägarebataljon, hvilken kl. 6 på morgonen den 2 September anfölls af Kulneffs förtrupper. Den försvarade sig modigt, men blef efter hand tillbakaträngd af de till allt större antal framryckande fiendtliga trupperna. Nu begick Adlercreutz åter samma fel, som vid flera föregående tillfällen, att låta den ena afdelningen efter den andra skynda till den anfallna bataljonens undsättning, i följd hvaraf striden hölls på en mark, der fördelen var lika å ömse sidor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
