Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1805-1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norrtullsgatan i Stockholm, der man öfverenskom att midt på ljusa dagen gripa konungen, under det han reste ut till Haga, skicka honom till Waxholm, hvars garnison man hoppades vinna, samt förstärka denna med soldater af de skymfade gardesregementena. Man skulle icke allenast aftvinga konungen en tronafsägelse, utan äfven icke tillåta hans son att besitta tronen, hvilken skulle intagas af en ny regentätt, den ständerna hade att välja. Adlercreutz skulle öfvertaga högsta befälet i Stockholm, dit åländska hären genast skulle marschera, sedan man dragit försorg om nödig säkerhet från ryska sidan. Äfven nu satte sig dock Järta mot denna våldsamma plan och yrkade framför allt uppskof dermed till dess han hunnit förbereda allt för den politiska statshvälfning, som borde åtfölja konungens afsättning och till hvilken Järta fått uppdrag att uppgöra planen.
Vid denna tid infann sig friherre Carl Henrik Anckarsvärd i hufvudstaden, ditsänd af Adlersparre såsom ombud för de missnöjde inom vestra armén. Adlersparre, som, när Armfelt skildes vid befälet öfver vestra armén, synes af honom blifvit uppmanad att träda i spetsen för resningen derinom, hade länge tvekat att åtaga sig detta vådliga värf. Han ville icke fatta något beslut derom, innan han först rådgjort med öfversten friherre Carl Henrik Posse, som förde befälet öfver denna härs venstra flygel, medan Adlersparre var chef för den högra. Under en inspektionsresa, hvarå Adlersparre åtföljde den nye öfverbefälhafvaren friherre Bror Cederström, fick han i slutet af Augusti sammanträffa med Posse, som efter sitt här ofvan omnämnda sammanträde med danske öfverbefälhafvaren, prins Christian af Augustenburg, den 28 Juli, blifvit så intagen af dennes personlighet, att han nu oförbehållsamt för Adlersparre förklarade denna prins just vara en sådan konung, som Sverige behöfde.
Sedermera sammanträffade Adlersparre och Posse åter i November och öfverenskommo då om ett närmare samband mellan vestra armén och de missnöjde i Stockholm, om nödvändigheten af en regementsförändring och om den regerande konungaättens uteslutande från tronen, som borde intagas af prins Christian, då man kunde hoppas att få Norge såsom ersättning för Finlands förlust. Det vådliga företaget skulle emellertid med största försigtighet beredas, och Adlersparre gick också till väga så försigtigt, att han aldrig med en skrifven rad yttrade sig eller med två personer på samma gång talade om detta företag. Han synes icke ens hafva fullt beslutat sig att träda i spetsen derför förr än mot slutet af December, då han från Stockholm erhöll ett bref från en väl underrättad person, som försäkrade honom, att kejsarne Napoleon och Alexander, vid sitt bekanta möte i Erfurt i Oktober 1808, öfverenskommit, att Sverige skulle delas mellan Ryssland och Danmark så, att Motala elf blefve gränsen dem emellan. Rikets högste embetsmän och konungens redligaste rådgifvare hade förgäfves sökt förmå honom att ändra regeringssystem, men endast blifvit med grofhet bemötte. Efter mottagandet af dessa underrättelser vidtog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
