Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1805-1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken skulle passera för en förnäm rysk fånge, som skulle inneslutas i denna fästning. Under tiden skulle Skjöldebrand skynda till hertigen, för att uppmana honom att öfvertaga styrelsen och utnämna Adlercreutz till generaladjutant, hvarefter ständerna skulle sammankallas för att döma mellan konungen och de sammansvurne.
För öfrigt åtog sig Anckarsvärd att följande dagen resa till Nynäs, för att anmoda Armfelt att biträda statshvälfningen och blifva öfverståthållare. Tillika beslöt man erbjuda friherre Gustaf Lagerbjelke, som länge tillhört de missnöjde, att blifva dessas civile chef, sedan man funnit Järta allt för mycket betänksam. Lagerbjelke tvekade ock ej att mottaga det honom erbjudna uppdraget, och äfven Armfelt gjorde nu inga svårigheter. Det var likväl nu åter Järta, som gjorde denna plan om intet. Så snart han fått kunskap derom, skyndade han att uppsöka Anckarsvärd, hvilken han frågade till hvem man ämnade uppdraga styrelsen, sedan konungen blifvit afsatt, och då Anckarsvärd nämnde hertig Carl, förklarade Järta, att denne vore allt för svag och opålitlig samt att Järta icke ville befordra någon »adjutantstyrelse», hvarefter han gjorde allt för att afråda så många han kunde från deltagande i den uppgjorda planen. Förgäfves sökte Skjöldebrand framlägga de militäriska skäl, som talade för en hastig verkställighet; de vederlades alla af Järtas politiska betänkligheter, och han hotade slutligen att angifva alltsammans, om man icke uppsköt saken tills vidare.
Den 8 Februari på morgonen samlades åter de fleste sammansvurne hos friherre Jakob Cederström och bland dem äfven Järta, som framstälde så många betänkligheter och lyckades dels uppskrämma några af de närvarande, dels göra de fleste tvekande, att man slutligen beslöt att tills vidare uppskjuta företaget, hvarefter Skjöldebrand reste tillbaka till Gefle.
Kort derefter hade riksdrotsen ett längre samtal med konungen, hvilken han sökte öfvertala att sammankalla ständerna, för att få deras garanti för ett statslån, hvilket konungen förklarade sig vilja upptaga; men konungen påstod ifrigt, att en sådan garanti icke behöfdes, emedan han ej kunde blifva mindre trodd än ständerna. Han skulle utskrifva en ny gärd, icke en så lumpen som den sista, utan en långt betydligare, och anslå den till en fond, hvarmed det utländska lånet skulle efter hand betalas. Riksdrotsen anmärkte, att gärderna ej kunde fortfara till dess skulden vore betald, ty, när kriget var slut, upphörde alla gärder, och då skulle ständerna, enligt regeringsformen, sammankallas; men konungen invände, att i säkerhetsakten endast talades om svenska folket, utan att der någonstädes var föreskrifvet, att riksens ständer vore svenska folket, hvilket lika väl kunde höras häradsvis; och då riksdrotsen anmärkte, att äfven dessa häradsförsamlingar kunde lika väl afslå som bifalla konungens framställning, utfor han med hetta, att sådant skulle de ej understå sig. Något ständernas sammankallande ville han emellertid ej höra talas om.
Äfven Gustaf III:s förre finansminister, den nu nära åttioårige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
