Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och läroverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom ett kungligt bref af den 28 Januari 1694 voro nemligen professorerne förbjudne att lemna universitetet utan kanslerns förut inhemtade tillåtelse efter särskild pröfning af skälen, och först genom en författning af den 19 December 1796 lossades dessa band något, då prokanslern fick tillstånd att meddela tjenstledighet på högst fjorton dagar.
Den egentliga akademiska litteraturen fortfor ock under hela detta tidskifte att bära den gamla latinska drägten i hela dess tyngd. Endast vid disputationer i naturalhistoria, ekonomi och svensk vitterhet fick modersmålet begagnas, men icke ens afhandlingar i svensk historia fingo författas på svenska, äfven om sjelfva disputationsakten hölls på latin.
De s. k. exercitierna — öfningar i musik, dans och fäktkonst — erhöllo, hvad den sistnämnda beträffar, en ny lyftning vid Lunds akademi, då Per Henrik Ling der blef fäktmästare 1805 och införde gymnastik såsom en ny öfning, som med lifligt intresse omfattades; men deremot sökte dansmästaren förgäfves att åt sig få upplåten en offentlig lärosal, äfven om den vore oeldad, »ehuru så väl han som ungdomen vore nödsakad begagna tunna skor». För det akademiska kapellet visade kanslern en välvillig omsorg, men konsistoriet tyckes hafva varit mindre musikaliskt sinnadt. När kapellmästaren år 1798 anhöll att få prenumerera på »den store och i sin konst vidtberömde Mozarts då i Sverige utkommande verk», förklarade konsistorium, att det ville taga hans ansökan under pröfning, »när det först vunnit närmare kännedom och upplysning om beskaffenheten af ofvannämnde Mozarts arbeten». Det medgaf dock 1802, att kapellmästaren fick, till förhöjande af högtidligheten vid rektorsombytena, antaga — en trumpetare!
Några publika nöjen funnos för öfrigt icke i universitetsstäderna att tillgå, ty alltsedan 1759 voro alla teatraliska föreställningar der förbjudna, och detta förbud hade sedermera blifvit utsträckt till alla offentliga föreställningar, hvarföre ock Tegnér yttrat, att Lund var en akademisk bondby, der man ej såg andra spektakel, än dem studenterne improviserade på gatorna eller konsistorieledamöterne inom fyra väggar. De förra tyckas dock blifvit temligen ofta uppförda, ty ännu så sent som 1812 måste konsistorium, för att skaffa Lunds stadsbor nattro, upplifva ett gammalt påbud, att ingen student fick visa sig ute efter kl. 9 på aftonen och att hvar och en, som efter denna tid fans å något värdshus, skulle utan förskoning i proban inspärras. Följande vinter gick man ännu ett steg längre och gaf staden sin första gatubelysning, hvilken lyx dock någon tid derefter fans alltför kostsam; men så snart mörkret återtog sitt välde å stadens gator, började åter det förra oväsendet.
För öfrigt hade man vid detta universitet, under hela ifrågavarande tidskifte, att kämpa med svåra ekonomiska förhållanden. Lärarnes löner voro både till antal och belopp alltför otillräckliga och man sökte, så godt man kunde, hålla modet uppe med utdelande af titlar och förväntningsbref. Det dröjde emellertid för de flesta professorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
