Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
justitiekanslern öfversedt och medelst hans påskrift till tryckningen frihet lemnad», hvarigenom den så mycket öfverklagade censuren, som i 1792 års tryckfrihetsförordning blifvit afskaffad, sålunda åter var införd.
Det stannade ej härvid. Sedan Gustaf Adolf sjelf tillträdt regeringen, skedde genom kungörelsen af den 26 Mars 1798 ytterligare ganska väsentliga inskränkningar i tryckfriheten, i följd hvaraf flera nya tidskrifter upphörde. Efter det kanslikollegium i Februari 1801 blifvit upplöst och tillsynen öfver tryckfriheten i stället uppdragen åt hofkansleren samt Zibet i detta embete efterträdt den humane Ehrenheim, vidtog en långt strängare uppsigt öfver tryckpressen än förut. Under konungens utrikes resa 1803 tillkom förbudet att utan särskildt tillstånd införa danska böcker till Sverige. Konungens ömtålighet för allt, som rörde religionen och den kungliga myndigheten, tilltog ock för hvarje år och trycktvånget blef allt tyngre.
Under sådana förhållanden öfvergick också tryckfrihetens tillämpning allt mera till lömska insinuationer, i stället för öppna anklagelser och försåtliga antydningar, i stället för ärligt utsagda meningar, för att undgå det stränga ansvaret inför en godtycklig lagskipning, under det man icke ville frånträda sin naturliga och äfven i sjelfva verket grundlagen medgifna rätt att fritt yttra sina tankar.
Bland de tidningar, som öfverlefde detta trycktvång, stod ännu alltid Stockholms-Posten i största anseende. Dess hufvudredaktör var assessorn i kommerskollegium Carl Peter Lenngren, men talrika bidrag lemnades af Kellgren ända till hans död i April 1795, äfvensom för öfrigt af Lenngrens snillrika hustru Anna Maria Lenngren, den redan såsom skald berömde Frans Michael Franzén och Axel Gabriel Silfverstolpe m. fl. Åtskilliga af Kellgrens mest berömda dikter infördes i tidningen under dessa år, och hans »Filosofen på landsvägen» väckte stort uppseende både för innehållet och framställningssättet. Efter Kellgrens död fortsattes Stockholms-Postens utgifvande under hela detta tidskifte af Lenngren, biträdd af advokatfiskalen Lengblom och sedermera af patriotiska sällskapets sekreterare Carl Birger Rutström.
Extra Posten, hvars första nummer utkom den 1 Oktober 1792, hade till hufvudredaktör Leopold, till dess han under hösten 1793 lemnade Stockholm. Under följande året deltog dåvarande sekreteraren i öfverståthållareembetets kansli Isak Reinhold Blom mera verksamt i tidningens ledning, och från och med samma år räknade den äfven dåvarande docenten Johan Stenhammar bland sina ständige medarbetare. Den blef emellertid utsatt för åtskilliga obehag från de maktegandes sida och slutligen indragen af en anledning, som förefaller temligen oskyldig.
Bland åtskilliga uppsatser, hvilka Leopold lemnat tidningens utgifvare, bokhandlaren Holmberg, för införande i tidningen, fans äfven en öfversättning ur Luthers skrifter om ett samtal mellan honom och den lede fienden. Den infördes utan Leopolds vetskap i Sept. 1795 under titel: »Märkvärdigt ställe hos den gudsmannen Mårten Luther»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
