Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märkvärdiga böcker i alla ämnen, samt andra hälften af smärre filosofiska och kritiska afhandlingar, upplysningar i nyaste historien, lärda nyheter och biografier. Den utkom regelbundet under åren 1795—1797, hvilket sistnämnde år den upphörde. Den mest framstående författaren deri var Benjamin Höijer, men bidrag till Litteraturtidningen lemnades för öfrigt af flere framstående författare. Minst synes utgifvaren sjelf bidragit till innehållet af den tidning han utgaf.
Han upphörde ock med denna tidnings utgifvande 1797 och utgaf i stället »Journal för svensk litteratur», som utkom regelbundet till slutet af 1801 och sedermera i strödda häften. Den var icke, såsom den föregående, afsedd för mera genomförda afhandlingar, utan egnades hufvudsakligen åt den vittra kritiken, åt litterär polemik och åt populära notiser. Här började man, ehuru med en viss varsamhet, uppträda mot den rådande akademiska riktningen inom svenska vitterheten samt framställa Schiller och Shakespeare såsom högre mönster inom det dramatiska området än de franske författarne, och förberedde så den vittra strid, som i nästa tidskifte utbröt.
För öfrigt fortsatte Carl Christofer Gjörwell sin publicistiska verksamhet. Post- och Inrikes Tidningar, å hvilkas utgifvande svenska akademien fått privilegium, samt Dagligt Allehanda utkommo likaledes under hela detta tidskifte, och utom de här ofvan anförda utgåfvos under Gustaf Adolfs regering åtskilliga nya tidningar och tidskrifter, som dock ej ådrogo sig någon allmännare uppmärksamhet.
Hvad de särskilda vetenskaperna beträffar var nu ifrågavarande tidskifte icke gynsamt för utvecklingen af andra deribland, än som icke rönte någon inverkan af det rådande trycktvånget. Både hertig Carl och Gustaf Adolf hyste allt för stor farhåga för alla frisinnade åsigter, och den senare var allt för ömtålig för allt, som rörde den religiösa renlärigheten eller kunglighetens helgd, att tillåta någon fri forskning i de vetenskaper, som berörde dessa ämnen.
Teologien kunde, under sådana förhållanden, icke förete någon vetenskaplig utveckling. Den blef dock ej utan all inverkan af Kants filosofi, som nu började från Tyskland sprida sig till de öfriga europeiska länderna. De maktegande, så inom staten som kyrkan, sågo med oro dess inflytande på teologien, hvilken i Sverige ännu stod qvar å 1600-talets ståndpunkt och derföre också af de bildade betraktades med allt större likgiltighet, hvilken i viss mån äfven röjde sig hos en stor del af presterskapet, som i sina predikningar inskränkte sig till en känslosam sedlighetslära och så mycket som möjligt undvek att vidröra sjelfva dogmerna, i afseende hvarå den strängaste renlärighet måste iakttagas så i tal som skrift. Häröfver vakade med sorgfälligt nit några kyrkans styresmän och främst bland dem konungens religionslärare samt sedermera hans biktfader, biskop Flodin, hvilken betraktade hvarje tidsenlig vetenskaplig behandling af dogmerna såsom neologi eller gudsförnekelse och genom sitt enskilda förhållande till konungen lyckades hos honom inplanta samma åsigter. De uppsatser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
