Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin son, likväl ville, när denne fylt sitt sjuttonde år, med stor högtidlighet förklara honom myndig och tillika få af honom ett bestämdt uttalande, om han afstod från sina anspråk på Sveriges tron eller icke, men huru sonen icke efterkom hvarken faderns uppmaning att infinna sig hos honom i Frankfurt eller att afgifva den fordrade förklaringen, samt huru fadern betraktade detta såsom en brytning dem emellan.
Prinsen studerade, under antaget namn af »grefve af Itterburg» efter ett af modern inköpt förfallet slott, vid universitetet i Heidelberg 1818 och reste 1819 till England, der han med mycken uppmärksamhet mottogs både på hofvet och af aristokratien, samt tillbragte vintern i Edinburg och återvände först sent på hösten 1820 till Baden. Han önskade få deltaga i franska expeditionen till Spanien 1823, men fick afslag. I stället företog han en resa till Italien, der han vid de särskilda hofven rönte det vänligaste mottagande, likasom äfven i Wien, der han inträffade under återresan och der han ingick i österrikisk krigstjenst samt antog nu titeln »prins af Wasa», hvilken han sedermera bibehöll. Han steg hastigt i grader och hade nyss blifvit öfverstelöjtnant vid ett i Milano stationeradt österrikiskt ulanregemente, då han måste skynda till moderns dödsbädd i September 1826. Följande året blef prinsen öfverste för ett österrikiskt infanteriregemente, och i Juni 1828 förlofvades han med prinsessan Mariana, en dotter till konung Wilhelm af Nederländerna; men denna förlofning bröts följande året, såsom det troddes genom svenskt inflytande. I stället förmälde sig prinsen 1830 med sin kusin prinsessan Louise af Baden. Han var nu generalmajor i österrikisk tjenst och brigadbefälhafvare i Wien, der han från denna tid bosatte sig, samt blef 1836 fältmarskalk-löjtnant och divisionsbefälhafvare.
Inom Sverige ådrog sig prinsen af Wasa vid ett par tillfällen en större uppmärksamhet. En friherre Johan Fredrik Ernst von Vegesack, f. d. major, blef 1832 tilltalad för ett bref, hvilket han från Berlin skrifvit till majoren friherre Anders Gustaf von Düben, hvaraf framgick, att han af prins Gustaf önskade penningehjelp och rekommendation till inträde i preussisk tjenst, samt att båda besökt prinsen. I brefvet förekommo ock några uttryck, tydligen beräknade att kunna af Düben uppläsas för prinsen, som deraf borde bevekas att lifligare intressera sig för brefskrifvaren. »Ingen annan hjelp finnes för Sverige», stod der bland annat, »än att få prinsen på tronen, men sådant kan ej gå utan uppoffrande af penningar.» Häraf gjordes nu en högmålsprocess, och båda friherrarne dömdes i Mars 1833 till landsflykt, men inbegrepos i den allmänna amnesti för politiska brottslingar, som den 21 Oktober 1834 utfärdades på årsdagen af Carl Johans landstigning å svensk jord.
Efter Carl Johans död tillsände prinsen af Wasa de stora makternas hof en förklaring, att han, »med anledning af regentombytet i Sverige, väl afhåller sig från andra demonstrationer, men likväl ingalunda för sig och sin familj afstår från dem tillkommande rättigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
