Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade största inflytandet på regeringsärendena; men tillika hade rikets främste embetsmän, riksdrotsen grefve Wachtmeister, ledningen af justitieärendena. Gustaf Adolf hade ingen gunstling, men dock vissa förtroendemän för särskilda delar af riksstyrelsen, så vidt han ej sjelf tog ledningen deraf, hvilket, särdeles under de senare åren, var händelsen med förhållandena till utrikes makter. Sådane förtroendemän voro, för justitieärendena riksdrotsen grefve Wachtmeister; för utrikes ärendena grefve Axel von Fersen, kanslipresidenten friherre von Ehrenheim och kabinettsekreteraren friherre Gustaf Lagerbjelke; för krigsärendena fältmarskalken grefve Toll, presidenten i krigskollegium friherre Cederström, statssekreteraren för krigsärendena Carl Lagerbring och slutligen generaladjutanten af Tibell; för flottans ärenden vice amiralen friherre Rayalin; för den inre styrelsen i allmänhet öfverståthållaren, presidenten i kammarkollegium grefve Ugglas och statssekreteraren Matthias Rosenblad; för finansärendena presidenten i statskontoret friherre Lagerheim; för vården om tryckfriheten eller rättare trycktvånget, som särskildt intresserade konungen, hofkanslern Zibet, hvilka, såsom hvar i sin mån inverkande på regeringsåtgärderna, påkalla en närmare uppmärksamhet.
Grefve Carl Axel Wachtmeister hafve vi i det föregående följt ända till Gustaf III:s död. Såsom riksdrots stod han sedan 1787 i spetsen för Sveriges embetsmannakår och var sjelfskrifven ordförande i hvarje regering under konungens eller hertigens frånvaro. Vid Gustaf III:s död bidrog han verksammare än någon annan att, mot Armfelts och de andre ifrige gustavianernes försök att inskränka hertig Carls myndighet, gifva denna samma omfattning, som tillkom konungamakten, för att undanrödja allt, som kunde betaga styrelsen kraft och enhet, hvilket han för upprätthållandet af rikets lugn ansåg oundgängligt. Sedermera, när Reuterholm blef styrelsens ledare i öfrigt, åtnöjde sig Wachtmeister med ledningen af justitieärendena och afböjde de olagligheter, man sökte tillvägabringa mot politiskt misshagliga personer. Så vägrade han det åtal, som på regentens befallning yrkades mot Axel Gabriel Silfverstolpe för dennes minnestal öfver Fersen, och likaså fullgörandet af hertigens befallning att tillsäga Nils von Rosenstein inom 24 timmar lemna Stockholm.
Wachtmeisters inflytande under Gustaf Adolfs första regeringsår skildras af Rosenstein med följande ord: »Kort förr än den unge konungen blef myndig, började han med grefve Wachtmeister förtroliga samtal, som rörde bland annat förmyndarens och hans gunstlings ifriga yrkande på decharge af konungen för deras förvaltning, och så snart konungen antagit regeringen, utmärkte han Wachtmeister såsom sin förnämste rådgifvare. Till denne rådgifvares heder bör nämnas, att få ändringar skedde, att ingen förföljelse fick ega rum och att de skrytsamma löften ej hördes, som stundom gifvas af nya regeringar. Den största omsorgen sträcktes till statsverket. Indragningar skedde, och Wachtmeister dömde sig sjelf att blifva bland deras föremål. Flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
