Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tio mil, reste han till Hamburg, der han lefde högst indraget, men underhöll med hertigen en flitig brefvexling. Dennes bref till Reuterholm vittna huru varm hans tillgifvenhet var och huru påkostande det kändes att vara skild från den pröfvade vännen. Denna brefvexling ådrog sig emellertid de nu maktegandes misstankar, och en postskrifvare affärdades till Hamburg, med uttrycklig befallning, att alla hertigens och Reuterholms bref genast borde uppfångas och insändas. För att visa sin oskuld beslöt Reuterholm återvända till Sverige, men var nu i svår penningeförlägenhet och bad hertigen om understöd. Hertigen svarade i Juni 1797, att hans egna tillgångar nu voro så inskränkta, att han ej egde andra tillgängliga medel än sina handpenningar, 4,000 rdr, hvaraf han sände Reuterholm hälften, och uppmanade honom tillika att ej af alltför långt drifven grannlagenhet vägra mottaga den årliga pension af 1,000 rdr, Gustaf III tillagt honom och hvilken Gustaf Adolf äfven tillsagt statskontoret till honom utbetala, men Reuterholm icke uttagit, för att ej stå i någon förbindelse till hvarken Gustaf III eller hans son.
Någon tillåtelse för Reuterholm att åter få vistas i hufvudstadens närhet kunde hertigen icke utverka, och då Reuterholm i harmen häröfver tillät sig några stötande uttryck om konungen, hvilka till denne framfördes, fick han befallning att ofördröjligen aflägsna sig från Stockholm ännu längre än förut. I trots häraf ville Reuterholm ändock göra hertigen ett besök i hufvudstaden, och då hertigen under de nu inträdda förhållandena ej kunde härtill samtycka, skref Reuterholm i förtrytelsen häröfver ett bref, hvari han gjorde den förre »dyraste vännen» de bittraste förebråelser för otacksamhet, pligtförgätenhet och karakterslöshet, hvarefter han reste till Vestmanland och stannade i tre år på Frösåker, en egendom tillhörig hans mödernefrände, landshöfdingen friherre Gyllenstierna.
I Augusti 1800 reste han åter utrikes samt irrade detta och följande åren, under antaget namn af Tempelcreutz, omkring i Tyskland, Holland och Italien, lefde högst tarfligt, umgicks med ingen och sysselsatte sig mest med att bese slott, museer och samlingar. Slutligen stannade han, från September 1803 till 1806 års utgång, i Berlin, »i ändamål att afbida en närmare utveckling af försynens mening med hans långa pilgrimsfärd», såsom han sjelf förklarade. När fransmännen efter slaget vid Jena närmade sig Berlin, skyndade Reuterholm derifrån och fann en tillflykt hos den honom tillgifne ordensbrodern landtgrefve Carl af Hessen, som åt honom upplät sitt vackra slott Loviselund, der han stannade till Augusti 1807, hvarefter han åter fortsatte sitt kringirrande lif, besökte åtskilliga tyska badorter och var i Berlin, då i slutet af Mars 1809 underrättelse ditkom om den i Sverige inträffade statshvälfningen. Reuterholms mystiska förutsägelser om hertig Carls upphöjelse på Sveriges tron gingo derigenom i fullbordan, men den forne vännen hade ingen nytta deraf. Han gjorde sig visserligen påmint hos den nye konungen, men denne yttrade till Lars von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
