Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dåvarande svenske ministern i Paris grefve Creutz skref härom i April 1779 till Gustaf III: »Jag måste förtro ers maj:t, att den unge grefve Fersen är så väl med drottningen, att detta gifvit oro åt flera personer. Jag kan ej hindra mig att tro, det hon haft böjelse för honom. Jag har sett för säkra bevis derpå för att kunna tvifla. Grefve Fersens uppförande har varit beundransvärdt genom modesti, genom återhållsamhet och i synnerhet genom det beslut han tagit, att gå till Amerika. Genom sitt aflägsnande har han undvikit alla farorna af sin ställning. Man måste medgifva, att det fordrades en styrka öfver hans år för att öfvervinna en sådan förförelse. Drottningen kunde de sista dagarne ej taga ögonen från honom, och då hon såg på honom, voro de fylda af tårar. Jag bönfaller, att E. M. ville behålla denna hemlighet endast för sig och riksrådet Fersen. Då man fick veta, att grefve Fersen skulle resa, voro alla gunstlingarne förtjusta. Några dagar förut sade hertiginnan Fitz James till honom: »Hvad, min grefve, ni öfvergifver så eder eröfring!» — »Hade jag gjort en sådan, skulle jag ej öfvergifva den», svarade han. »Jag reser fri och, olyckligtvis, utan att lemna någon saknad». E. M. skall medgifva, att svaret var klokt och värdigt».
Såsom adjutant hos franske generalen grefve de Rochambeau deltog Fersen i amerikanska kriget, och utmärkte sig vid flera tillfällen, synnerligast vid belägringen af York-Town 1781. När han 1783 återkom till Frankrike, blef han chef för franska regementet Royal-Suédois, stod åter i hög gunst vid franska hofvet och var mycket uppburen inom de högre sällskapskretsarne i Versailles och i Paris. Tillika hade han 1782 blifvit öfverste i svenska armén och befordrades 1783 till öfverstelöjtnant vid lifdragonerna. På en vink af Gustaf III att vara honom följaktig under den tillämnade resan till Italien i slutet af September 1783, återkom Fersen till Sverige och åtföljde sedermera konungen under denna resa, samt kom äfven med honom tillbaka till Sverige 1784.
Sedan finska kriget utbrutit 1788, deltog Fersen i första fälttåget, men skickades redan under hösten 1788 till Frankrike, der Gustaf III ville hafva en pålitlig, med dervarande förhållanden nära bekant person, som kunde gifva honom säkra underrättelser och äfven gå franska hofvet tillhanda med goda råd, hvilket väl kunde behöfvas i det mer och mer brydsamma läge, hvari detta hof fann sig försatt. På detta sätt blef Fersen vittne till franska revolutionens utbrott och deltog i franska konungafamiljens flykt ur Paris i Januari 1791 samt måste för detta sitt deltagande lemna Frankrike, sedan flykten misslyckats och den kungliga familjen blifvit såsom fångar återförda till Paris.
Sedermera tog han en liflig del i Gustaf III:s plan att ställa sig i spetsen för en europeisk koalition mot det revolutionära Frankrike, och det var ett hårdt slag för Fersen, att denna plan afbröts genom konungens död. Han användes emellertid äfven sedermera för beskickningar till åtskilliga tyska hof, rörande de franska angelägenheterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
