Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 1. Ytbildning. Av Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YTBILDNING.
13
B) Mé]hui,svenska låglandet. Havsavlagringarnas område med sina
slätter och sin lättodlade, lerrika mark sträcker sig från Norrlands
kusttrakter över hela det mellansvenska låglandet; men skillnaden mellan bägge
områdena är icke dess mindre mycket stor. Om man på kartan sid. 7 följer
höjdkurvorna för 100 och 200 m och därmed jämför bifogade kartskiss,
ser man, huru Norrlands kustbälte har sin direkta fortsättning inom
Dalarnes och Värmlands sydligare delar, där djupa dalgångar skjuta in
mellan urbergets högre liggande moräntäckta partier. De skogklädda
höjdsträckningarna upptaga således här liksom i Norrland huvudparten av
landet, medan inom det egentliga låglandet den företrädesvis av
havsavlagring-arna bildade, jämnare marken intager huvuddelen. Över denna uppsticka
i skilda trakter mer eller mindre talrika höjder av växlande storlek, vilka
dock sällan eller aldrig nå mera än 50—100 m över havet.
Anmärkningsvärda undantag äro Västgötaslättens silurberg, bland vilka
Kinnekulle når 302 m, Halleberg 148 m, Hunneberg 142 m, Billingen 298
m samt det vid Vätterns östra sida kvarstående urbergspartiet Omberg
263 m. Urbergshöjderna äro, då läget varit mera exponerat för vågor
och vind, vanligen frisköljda från finjord och utgöra endast en ganska
medelmåttig skogsmark, där granen och tallen, mer eller mindre
uppblandade med björk eller asp, sinsemellan föra en kamp, starkt påverkad
av människans ingripande. Till åker lämpar sig denna mark föga.
Såsom förut framhållits, är det förskjutningar i berggrunden utmed
vissa linjer, som förorsakat uppkomsten av det mellansvenska låglandet,
över vilket sedan havsavlagringarna brett sitt befruktande och
nivel-lerande mäktiga täcke. I synnerhet där, såsom i Lppland, Närke,
Öster-och Västergötland, kalkhalten är jämförelsevis stor, erbjuda dessa
bildningar en synnerligen bördig, lättodlad jordmån, på vilken fordom
ädlare lövträd, såsom ek, lönn, ask, lind, hassel m. fi., bildade
sammanhängande skogar, kringgärdande höjdernas mörka barrskogspartier. Det
var på dessa inbjudande slätter mellersta Sveriges första inbyggare för
ett antal årtusenden sedan slogo sig ned, bröto bygd och lade grunden
till det svenska väldet vid en tid, då klimatet var vida gynnsammare än
i våra dagar. De större partier av urbergsområdet, vilka vid rörelserna
i berggrunden hade kommit att kvarstå, såsom Kolmården och
höjdsträckningarna kring norra Vättern, utgöra de stora barrskogstrakter, vilka länge
fördröjde sammanslutningen av de olika slättlandens inbyggare till större
politiska enheter.
Ehuru höjdskillnaderna inom det stora mellansvenska låglandet
ingenstädes äro betydande, hava dock sänkningsprocesserna försiggått så
olik-formigt, att större och mindre områden kommit att ligga under den
allmänna nivån och bilda av sjöar fyllda bäcken. Bland de otaliga sådana
äro några av betydande storlek. Dessa ha allt ifrån äldsta tider varit
av stor betydelse för samfärdseln inom hjärtat av Sverige. De fyra
största sjöarna äro, som bekant:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
