Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 3. Klimat. Av N. Ekholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLIMAT.
39
Bottenhavet är varje vinter tillfruset vid kusterna, ytterst sällan, om någonsin
i mellersta delen. Sjöfarten därstädes är, genom fast is eller drivis, avbruten i
medeltal från slutet av november till början av maj, något olika för olika
hamnar, med ända till 6 à 8 veckors växling mellan olika år. Norra Kvarken
är belagd med farbar is i medeltal vart tredje eller fjärde år. Bottenviken är i
regeln tillfrusen varje vinter. Isläggningen vid kusten inträffar i medeltal
omkring mitten av november, stundom i slutet av oktober eller början av
december. Islossningen sker i medeltal under senare hälften, ytterst sällan i början
av maj, någon gång först i början av juni.
Diinma eller tjocka förekommer icke sällan i svenska farvattnen. På Bottniska
viken och norra Östersjön ända till Gottland inträffar maximum av förekomst,
4 till 8 gånger i månaden, under april eller maj; på södra Östersjön och västra
farvattnen inträffar det under vintern och uppgår till 7 à 10 gånger i
månaden.
Nederbörden (regn, snö, hagel, trindsnö o. s. v.) är näst temperaturen
det viktigaste klimatiska elementet. Tillräcklig nederbörd jämte lagom
hög temperatur är livsvillkor för växtvärlden. Nederbörden förser också
källor, sjöar och floder med deras vattenförråd, vilket utan ny tillförsel
snart skulle utsina genom avdunstning och avrinning. I Sverige är
nederbörden betydligt större än avdunstningen.
Följande tabell, som beräknats ur mätningar vid omkring 460 stationer
enligt de av H. E. Hamberg publicerade resultaten, anger årliga
nederbördssumman i millimeter vattenhöjd för varje län i medeltal för åren
1880—1909. Jämföras medeltalen för detta tidsskede med motsvarande
medeltal för en 51-årig serie (1860—1910), innehållande mätningar från
omkring 30 stationer, så finner man ingen nämnvärd skillnad.
Län mm
Stockholms.....485
Uppsala......496
Södermanlands . . . 513
Östergötlands .... 519
Jönköpings.....601
Kronobergs.....585
Kalmar1......491
Gottlands......452
Blekinge......529
Kristianstads .... 600
Malmöhus.....578
Hallands......691
Göteborgs och Bohus . 663
Älvsborgs2.....703
Skaraborgs.....573
Värmlands.....635
Örebro.......627
Västmanlands .... 562
Kopparbergs .... 553
Gävleborgs.....523
Västernorrlands . . . 474
Jämtlands3.....510
Västerbottens3 . . . 470
Norrbottens3 .... 440
1 Norra hälften av fastlandet 515, södra hälften 491, Öland 403 mm. — 2 Norra hälften
659, södra hälften 728. — 3 Osäkert på grund av otillräckligt antal nederbördsstationer,
särskilt i fjälltrakterna.
Nederbördskartan åskådliggör i stora drag den årliga nederbördssumman
på olika orter i Sverige medelst linjer dragna för var 50 :de mm genom alla
orter med samma årliga nederbördssumma. Anmärkningsvärt är, att
såsom denna karta visar, havet och de stora insjöarna minska nederbörden över
sin yta och i sitt grannskap. Nederbördssumman avtager överallt från
fastlandet utåt havet, i synnerhet på östra kusten. Även insjöarna minska
nederbörden, i synnerhet på sin östra sida, något som tydligt visar sig
beträffande Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren och Siljan.
Medeltalet för hela Sverige är 515 mm, men för de tvenne nordligaste
länen endast omkring 450; för det övriga Norrland utgör det 504, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
