Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 5. Växtgeografi. Av H. Hesselman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
I. FYSISK GEOGRAFI.
och gräsvegetation bilda ett angenämt avbrott i den enformiga barrskogsfloran.
Skogsbeståndets växlande sammansättning och olikheter i markbetäckningen
hava dock till följd, att man trots det ringa antal arter, som karakterisera den
norrländska barrskogsfloran, kan urskilja skogstyper av ganska olika karaktär.
I tallheden är trädbeståndet glest, en flod av ljus strömmar ned på marken,
som lyser gråvit av lavar, bildande ett täcke, som avbrytes av låga ris, såsom
ljung, lingon och kråkris. Tallhedarna behärska de torra sandplatåerna kring
älvarna samt de mera torra, jämna moränmarkerna. De ha en stor utbredning
i det inre av övre Norrland, i Härjedalen och norra Dalarne. Ett mera frodigt
intryck ger den mossrika tallskogen med sitt ofta mera slutna trädbestånd.
Lavtäcket är där ersatt av mossor, varjämte blåbär spelar en större roll än på
tallheden. I denna skogstyp invandrar granen lätt, ofta bildande ett ganska
trög-växande underbestånd. Då tallen ej föryngrar sig i granarnas skugga, utvecklas
beståndet till ren granskog. Denna utvecklingsgång avbrytes emellertid ofta, i
synnerhet var detta fordom fallet, av skogseldar. Elden dödar granen, men
lämnar ofta tallen oskadad, som sedan i mängd jämte glasbjörk föryngrar sig i
den med askan gödda mär]sen. Utveckling till ren granskog har emellertid
mångenstädes påskyndats, i det tallen avverkats, men granen lämnats kvar.
Isynnerhet förr var detta awerkningssätt vanligt. I kusttrakterna och i
regionens södra delar förekomma barrskogar med ungefär likåldrig tall och gran. I
många trakter, såsom i Jämtlands silurområde, i södra Lappland, områdena mellan
Öre och Lögde älvar m. fi. ställen, intaga rena granskogar stora områden, där
tallen blivit så undanträngd, att den rent av är ett sällsynt träd. Den
norrländska granskogen utmärkes av ett mjukt, brungrönt mosstäcke, över vilket
höja sig låga ris, såsom blåbär, linnéa, pyrola- och lummerarter, varjämte örter
och gräs äro något mer framträdande än i tallskogarna. En för norra
barrskogsregionen egendomlig skogstyp är den försumpade granskogen, som förekommer
såväl på mera jämn mark som på moränlidernas sluttningar. 1 markbetäckningen
dominera vit- och björnmossa samt sådana växter, som älska fuktig torvmark
t. ex. hjortron, skogsfräken, klotstarr (Carex globularis). Granarna äro
trögväxande, kronorna magra och glesa, insvepta i slöjor av gråa eller svarta lavar.
I Jämtlands silurområde och i södra Lappland förekomma rätt allmänt
granlundar eller örtrika granskogar, där högväxta, frodiga örter bilda en yppig
undervegetation.
Utmed älvarna, kring bäckar och åar avbrytes barrskogstäcket av ljusa
lövskogar, huvudsakligen bildade av glasbjörk och gråal (Alnus incana) med
inblandning av sälg, högvuxna vidén, hägg och rönn. I den lätta skuggan trives
ofta en rik undervegetation av bredbladiga örter och mjuka gräs.
Den södra barrskogsregionen vidtar, som förut nämnts, vid ekens
nordgräns. Det väldiga skogstäcke, som ursprungligen täckt även denna del
av landet, har här i större omfattning fått giva vika för odlingen. De
stora lerslätterna i Mälardalen, i Närkes lågland, Östgöta- och
Västgötaslätterna höra till landets viktigaste åkerbruksområden, och över huvud
har odlingen tagit största delen av landet nedanför högsta marina
gränsen i anspråk. Den ouppodlade marken intages liksom i norra
barrskogsregionen i övervägande grad av barrskogar, bildade av tall och gran, men
ett nytt vegetationselement har tillkommit, nämligen ekfloran, som i
norra barrskogsregionen var svagt representerad, huvudsakligen genom
relikter. Till ekfloran hör i främsta rummet en del ädla lövträd, såsom
stjälkek (Quercus pedunculata), ask, alm, lind, lönn, hassel, slån, hagtorn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
