Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det svenska folket - 3. Folklynne och sociala förhållanden. Inl. av G. Sundbärg, rev. av J. Asproth - Bostäder. Av [F. Sundbärg] Carl G. Bergsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
II. DET SVENSKA FOLKET.
Bostäder.
Klimatet gör det i Sverige till en av huvudsynpunkterna vid
bostadens anordning att få denna tillräckligt varm. För detta ändamål måste
husen solitt uppföras och varje rum förses med artificiell uppvärmning.
Mer eller mindre oavvisligt anses också behovet av dubbelfönster. Som
dessa omständigheter innebära ett jämförelsevis dyrbart byggnadssätt,
nödgas man i allmänhet inskränka rummens antal, medan man å andra
sidan vant sig vid relativt höga anspråk på deras storlek.
Om man bortser från städerna ävensom från enstaka förnämligare hus,
gäller om mängden av svenska bostäder, att de äro uppförda och
fortfarande mestadels uppföras av trå. Detta av ålder nyttjade material
viker endast långsamt för stenen. Av städerna är det närmast de största
ävensom några efter brand nyuppförda, som uteslutande eller
huvudsakligen bestå av stenhus. I de övriga äro trähusen ännu övervägande, om
ock byggnadslagstiftningen i allmänhet söker begränsa deras tillökning.
Därför byggas också de under senare tid uppförda höga hyreshusen
samtliga av sten. På landsbygden, där detta hinder är okänt, härskar
träbyggandet mer eller mindre oinskränkt, ett förhållande som framträder
starkare, ju längre mot norr man kommer. Jämsides förekomma
sten-och träbyggnader på Gottland ävensom i några smärre sydliga landsdelar,
medan däremot Skåne i sin helhet bildar undantag från regeln, ity att
inom detta landskap stenhuset har tradition och användes nästan
uteslutande såväl i stad som på landsbygd.
Lantmannens bostad utgöres i sin enklaste traditionella form av en stuga,
bestående, förutom av förstuga, av ett större rum, den egentliga s. k. »stugan»,
som på en gång är kök, vardagsrum och sovrum, samt ett mindre sovrum, den
s. k. »kammaren». Alltefter förmögenhet och anspråk tillökar man huset med
ytterligare ett rum i samma plan eller uppför man det i två våningar. Större
bondgårdar, särskilt i norra Sverige, utgöras ofta av en grupp av två eller flera
dylika boningshus. I Skåne, på Gottland och flerstädes erhåller huset gärna en
större längdutsträckning i en våning, analogt med det danska och tyska
byggnadssättet. Ekonomibyggnaderna, eller visthus, stall, ladugårdar och logar,
ansluta sig i allmänhet till boningshusen; ofta grupperades det hela kring en sluten
gård. En, om ock liten, trädgård saknas sällan.
En särskild grupp av lanthus utgöres av de minsta herrgårdarna ävensom
prästgårdarna och de nu mestadels indragna boställena för civila ämbetsmän och
militärer. I sin enklaste form består en dylik bostad av fyra rum och kök på
nedre botten och två eller flera vindsrum. Allt efter råd och lägenhet erhåller
huset en större längdutsträckning, en övervåning eller en frontespis. Vanligen
flankeras huvudbyggnaden av ett par mindre flyglar för tjänstfolket och
ekonomien.
Större herrgårdar och slott förekomma mer eller mindre talrikt i södra och
mellersta Sveriges provinser men endast undantagsvis i de norra. Deras
utseende varierar efter olika landsändar och efter de byggnadsepoker, från vilka de
stamma. Äldst, likasom störst, äro över huvud de skånska herrgårdarna, av vilka
ett flertal förskriver sig från tiden kring det 16:e århundradet och i stilen
närmar sig de samtida danska. Lämningar, om ock mer eller mindre fragmenta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
