Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Statsförfattning och förvaltning - 1. Statsförfattningen. Av E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
III. STATSFÖRFATTNING OCII FÖRVALTNING.
balken, även berörde statsskicket. 1200-talet var även tidevarvet för stora
sociala förändringar, för ståndens framträdande, på sätt som visats redan
under en föregående avdelning.
Från mitten av 1300-talet följde i Sverige en period av inre förvirring.
Något feodalväsende blev visserligen aldrig infört, även om ansatser icke
saknades, men stormännen började i alla fall växa konungamakten över
huvudet, och den senare var ej så organiserad, att den kunde hålla de förra
stången. Då avbröts den nationella utvecklingen genom unionen med
Danmark och Norge (1397), varunder unionsregenterna snart vanvårdade Sveriges
intressen och tidtals lämnade landet utan styrelse. Härav framkallades en
stark nationell rörelse i början av 1400-talet (1434), karakteriserad av
allmogens uppträdande under ledning av den lägre adeln. I sammanhang härmed
framträdde, vid sidan av äldre represen ta tionsformer (riksrådet, ’herredagar),
allmänna möten, till vilka även köpstadsmän och bönder kallades. Så uppstod
den svenska Riksdagen.
Foto. Fr. G. Klemming, Stockholm.
Stockholms slott.
Mot unionen värjde man sig långa tider genom att i spetsen för regeringen
sätta en riksföreståndare. Under dessa förvirrade förhållanden kunde
emellertid ingen normal utveckling av statsskicket äga rum. Man var vid slutet
av medeltiden knappt längre hunnen än i början av 1300-talet.
Omsider blev unionen med Danmark för alltid bruten genom Gustav Vasa
(1523—60). En stark konungamakt gjorde sig åter gällande, den katolska
kyrkan krossades, och den nya protestantiska kyrkan blev beroende av konungen,
landskapens självständighet bröts, arvriket infördes (1544) och statsenheten
blev en verklighet. Vasakonungarna genomförde efter hand en fullständig
organisation av statsförvaltningen, som fullbordades efter Gustav II Adolfs
död genom regeringsformen av 16SJf. Riksrådet förändrades till en ständig
rådkammare, en senat i huvudstaden, och skilde sig mer och mer från
Riksdagen. Denna senare åter utvecklade sig till ett självständigt organ för riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
