Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Statsförfattning och förvaltning - 1. Statsförfattningen. Av E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STA TSFÖR VÄLTNINGEN.
185
gen överlämnar åt Riksdagen att tillsammans med honom lagstifta i
dylika ärenden.
Vidsträcktare är Riksdagens makt över statsregleringen.
Huvudförslaget utgår ifrån Regeringen, och Riksdagen beviljar ej gärna ordinarie
anslag (d. v. s. årligen återkommande sådana), om förslag därom väckts
från annat håll. Statsregleringspropositionen behandlas av Riksdagen i
detalj, och för varje enskild utgiftspost anslås, såvitt möjligt, en bestämd
summa, vilken icke får överskridas. Endast om besparingar skulle
uppstå, har Regeringen i vissa fall rätt att använda dem för likartade
ändamål inom resp. departement. Stanna kamrarna i olika beslut i
finansfrågor, anställes ny omröstning, och därvid sammanräknas rösterna i båda
kamrarna. Eljest hava dessa veto mot varandra.
Riksdagen ensam beslutar om upptagande av lån och sköter sådana,
enligt år 1789 införd sed, genom sju av densamma valda fullmäktige
(Riksgäldskontoret). Sedan gammalt har Riksdagen ensam garanterat
och styrt Riksbanken, tills Konungen 1897, i sammanhang med
Riksbankens förestående övertagande av ali sedelutgivning, fick rätt att utse
ordförande i densamma, liksom att deltaga i banklagstiftningen.
Riksdagen bestämmer grunderna för förvaltningen av kronogodsen, som icke
få Kronan avhändas utan Riksdagens samtycke, och ingen förändring
med rikets mynt kan göras utan Riksdagens samtycke.
Riksdagens makt över statsregleringen blir fullt effektiv genom den
rätt den sedan 1809 äger att genom revisorer granska hela
statshushållningen. Dessa samlas numera årligen, ha tillträde till alla Statens
räkenskaper och institutioner och skola särskilt tillse, att Riksdagens beslut i
fråga om statsregleringen blivit iakttagna, men hava på samma gång
små-ningoin börjat yttra sig om statsförvaltningen i allmänhet,
ändamålsenligheten eller oändamålsenligheten i dess gång o. s. v.
Över civila domare och ämbetsmän utövar Riksdagen kontroll genom
en^ärskild delegerad en justitieombudsman, som årligen väljes. Denna
har dels i allmänhet att övervaka rättskipningens gång och föreslå
åtgärder till dess förbättring, dels att tillse, att domare och ämbetsmän
i sin verksamhet som sådana icke träda enskilda personers rätt för nära.
Anser han, att detta har skett, bör han ställa vederbörande inför rätta för
att få en laga utredning av saken. Även kunna enskilda hos
justitieombudsmannen anmäla sin sak, om de anse sig av domare eller
ämbetsmän ha lidit orätt. Därjämte utser Riksdagen sedan 1915 en
militie-ombudsman, som äger motsvarande rättigheter och skyldigheter i vad det
rör krigsdomstolarna samt ämbets- och tjänstemän med avlöning från de
till försvarsverket anslagna medel.
Slutligen äro statsråden ansvariga inför Riksdagen. I regeringsformen
äro för detta ansvars utkrävande vidlyftiga former angivna, för vilka
här nedan redogöres men vilka numera delvis fallit ur bruk. • Till en viss
grad har även i Sverige det parlamentariska statsskicket så småningom
gjort sig gällande, och ingen regering kan numera bestå utan att åtnjuta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
