Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Statsförfattning och förvaltning - 1. Statsförfattningen. Av E. Hildebrand - De politiska partierna. Av H. Brulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
III. STATSFÖRFATTNING OCII FÖRVALTNING.
området. Den intresserar sig speciellt för näringslivets förkovran, vari den ock
vill finna en utväg till det sociala tillståndets höjande genom skapandet av bättre
arbetstillfällen. Inom författningslivet visar den föga benägenhet för förändringar
och vill fortfarande göra gällande konungamaktens och Första kammarens reella
inflytande. Av de under de senaste årtiondena dominerande storpolitiska frågorna
har vänstern särskilt ivrat för rösträttens utvidgning, vilken högern länge
motsatte sig, tills den förband den allmänna rösträtten med det proportionella
valsättet; å andra sidan har högern, åtminstone i Första kammaren — där de
utpräglat nationella synpunkterna, t. ex. i unionsfrågan, överhuvud starkast kommit
till uttryck, medan de sociala intressena framträtt svagare — betraktat omsorgen
om rikets försvar såsom en över andra politiska frågor stående uppgift, under
det vänstern som oppositionsparti här i regel intagit en negativ och kritisk
ståndpunkt. Men förhållandena gestaltade sig så, att det blev högern, som till sist
avslutade rösträttsstriden, varefter de allmänna valens utgång 1911 förde
liberalerna till makten med försvarsfrågans lösning som främsta uppgift.
Svårigheten för detta parti att bringa sina strävanden för försvarsbördornas lättande i
överensstämmelse med det genom världshändelserna framhävda behovet av
försvarskraftens ökning ledde 1914 till dess undanträngande från den dominerande
ställningen bland partierna. Det socialdemokratiska partiprogrammet ansluter
sig till den marxistiska läran, på samma gång upptagande kroppsarbetarnas
speciella önskemål i den aktuella politiken; även om dess anhängare någon gång,
såsom vid 1909 års storstrejk, — dock genom fredliga medel — sökt sätta sig
över de bestående samhällsnormerna, är dess underkännande av det borgerliga
samhället dock av övervägande teoretisk art. Det svenska socialdemokratiska
partiet är i praktiken ett radikalt vänsterparti, fullt benäget till parlamentariskt
arbete, och det har i ganska vid utsträckning visat sig kunna samverka med
liberalerna i strid mot högern; genom denna sin borgerliga läggning har det också
framkallat en högljudd opposition från sin egen vänstra flygel.
De senare årens tillspetsning av de politiska motsatserna och den under
inverkan av det proportionella valsystemet skarpare utpräglade partiuppdelningen har
starkt minskat de partilöses, »vildarnes», skara i riksdagen. Hänföras dessa till de
håll, dit de närmast höra, blir partifördelningen den, att Första kammarens nationella
parti räknar (år 1916) 90 medlemmar mot 46 liberaler och 14 socialdemokrater,
medan i Andra kammaren socialdemokraterna äro 87, högermännen 86 och liberalerna
57. En opolitisk sammanslutning, till vilken dock i viss mån hänsyn torde tagas
från alla de olika partierna, är Riksdagens nykterhetsgrupp, bestående av
medlemmar från båda kamrarna.
Riksdagspartiernas inre organisation är tämligen likartad. Vid riksdagens
början samlas de olika partierna till konstituerande sammanträden och utse
ordförande samt förtroenderåd med medlemsantal växlande mellan 20 (liberala
samlingspartiet) och 9 (lantmanna- och borgarpartiets Partierna i sin helhet
hålla allt som oftast slutna partisammanträden, vilkas diskussioner och beslut
efterhand fått en allt större reell betydelse.
Partiuppdelningen framträder också skarpare än förr i det kommunala
livet. Det proportionella valsättet, sådant det genomfördes 1907—09,
har bl. a. bidragit till, att även valen till landsting och stadsfullmäktige
ske efter bestämdare partilinjer, och de tre huvudpartiernas
representanter i dessa församlingar sammansluta sig numera ofta i grupper eller
klubbar efter mönster från Riksdagen.
Den utveckling i demokratisk riktning, som kännetecknar vårt nuvaran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
