Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Statsförfattning och förvaltning - 3. Kommunalförvaltningen - Kommunernas självstyrelse. Av G. A. Aldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMUNERNAS SJÄLVSTYRELSE.
2(35
enligt gammal hävd. År 1843 inrättades en sockennämnd, som skulle handhava
ärenden, vilka icke vidkommo kyrka eller folkskola. På begäran av 1856—58
års riksdag utarbetade en kommitté förslag till en länsrepresentation samt
närmare bestämmelser för menighetsstyrelsen, och den 21 mars 1862
utfärdades de ännu gällande förordningarna rörande såväl den världsliga som den
kyrkliga självstyrelsen, delade i fyra särskilda lagar, av vilka den första
handlar om kommunal styrelse å landet, den andra om kommunalstyrelse i stad,
den tredje om den kyrkliga kommunen samt den fjärde om landstingen. För
kommunalstyrelsen i staden Stockholm finnas särskilda förordningar av den
23 maj 1862 och den 20 nov. 1863. Genom lagar av den 26 maj 1909 och 13
juni 1913 skedde viktiga ändringar i fråga om valrätt, valsätt, beskattning,
kvinnors valbarhet m. m.
A) Varje stael samt på landsbygden (enligt regeln) varje socken utgör
en kommun. Hela antalet kommuner uppgick vid 1915 års början till
2 509, varav 100 stads- ock 2 409 landskommuner; av de senare finnes ett
mindre antal (en del av de s. k. köpingarna), som i vissa fall intaga en
mellanställning mellan land ock stad. I medeltal äga kommunerna
omkring 2 200 inb. (på landet omkring 1 750, i städerna omkring 15 000);
och landskommunernas areal utgör i genomsnitt 190 kvkm (i de sex
nordligaste länen omkring 1 000 kvkm, i de övriga blott 75).
För de under senare tider mångenstädes uppståndna stadslikt bebyggda
platserna på landsbygden, vid större fabriker, järnvägsstationer o. s. v.,
gäller ett tillägg (år 1898) till kommunalförordningen, som i vissa avseenden
giver dessa s. k. municipalsamhällen (i början av år 1915 uppgick deras antal
till 168) egen kommunalförvaltning, medan de i övrigt fortfarande tillhöra
den landskommun, inom vilken de äro belägna.
B) K östrätten i kommunerna är ganska vidsträckt, i det den
tillkommer envar (man som kvinna), vilken äger fastighet till värde av minst 100
kronor eller som arrenderar jordbruksfastighet eller betalar direkt skatt
till Staten (»bevillning»). Detta sista gäller var och en, som äger minst
500 kronors inkomst (i vissa kommuner, med högre levnadskostnader, först
den, som äger 600 à 900 kronor). Ytterligare fordras att icke häfta för
oguldna kommunalutskylder. Rösträtt tillkommer även juridiska
personer, såsom bolag och menigheter.
Hela antalet kommunalt röstberättigade åren 1912 och 1914 (ungefär
hälften av kommunerna vartdera året) utgjorde 1 086 322 eller över 19 %
av-hela folkmängden. Ungefär hälften av den myndiga manliga befolkningen
har kommunal rösträtt. År 1885 funnos omkring 44 000 och år 1900 över
59 000 kommunalt röstberättigade kvinnor och torde detta antal sedan
betydligt ökats. Ensamt Stockholm hade 1913 25 718 röstberättigade kvinnor
mot 59 158 röstberättigade män.
Svenska kvinnor hava snart ett par hundra år haft kommunal rösträtt.
Då 1734 års lag uttryckligt stadgade, att änka var myndig, fick lion därigenom
kommunal rösträtt. Även gift kvinna hade redan på 1700-talet vid mannens
frånvaro rösträtt vid prästval för det gemensamma boet. När ogift kvinna
från 1810 enligt kunglig dispens och år 1858 enligt lag blev myndig, fick hon
därigenom kommunal rösträtt för sin egendom och sin inkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
