Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Statsförfattning och förvaltning - 3. Kommunalförvaltningen - Fattigvården. Av Agda Montelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 III. STATSFÖRFATTNING OCII FÖRVALTNING.
Tab. 58. Fattigvården, åren 1876—1913.
Årligen [-Medelfolkmängd-] {+Medel- folkmängd+} IJnderstödstagare Pä 1000 inb. Utgifter för
fattigvården, kronor
Direkta Indirekta Summa I allt Pr inb.
1876- -80. . 4 500 000 150 894 52 726 203 620 45-2 7 377 000 1-64
1881- -85. . 4 605 000 162 418 61280 223 698 48-6 8 656 000 1-88
18h6- -90 . . 4 742 000 172 233 64 706 236 939 50-0 9 535 000 201
1891- -95 . . 4 832 000 181813 71847 253 660 52-5 11 613 000 2-40
1896- -00. . 5 032 000 176 906 65 607 242 513 48-2 13 367 000 2-66
1901- -05. . 5 214 000 174 998 59 899 234 897 45.1 17 043 000 327
1906- -10 . . 5 406 000 176 707 57 291 233 998 43-3 22 234 000 4 11
1910 5 499 000 178 934 57 984 236 918 43-1 24 267 000 4-41
1911 5 542 000 180 485 58 379 238 864 434 24 551000 4’43
1912 5 583 0(10 183 650 60 365 244 015 43-7 26 856 000 4’81
1913 5 621 000 185 423 60 838 246 261 43-9
Fattigvårdssamhällena voro samma år 2 505; av dessa tillhörde 2 376 landsbygden
och 129 utgjordes av städer och köpingar. Befolkningen uppgick till 5 638 583,
därav på landet 4 081 483 samt i städer och köpingar 1 557 100. Hela antalet
understödstag are var 246 261, av vilka 143 907 tillhörde landskommuner och
102 354 städer och köpingar. I förhållande till befolkningen uppgick
understöds-tagarna på landet till 3’53 %, i städerna till 6’57 % och i medeltal för hela riket
till 4*37 % (på medelfolkmängden räknat 4"39 %).
Antalet understödstag are i medeltal för femårsgrupper sedan år 1876 framgår
av Tab. 58, som även visar summan av fattigvårdskostnaderna under samma tid.
Fattigvårdsstatistiken går i Sverige tillbaka till år 1805; i sin
nuvarande mera utvecklade form har den ägt bestånd sedan 1874.
Den nu gällande fattigvårdsförordningen motsvarar i många avseenden
icke nutidens fordringar och uppfattning av en rationell fattigvård. Under
årens lopp hava i Riksdagen vid olika tillfällen framkommit önskningar om
ändring av den ena eller andra paragrafen, men slutligen beslöt Riksdagen
en skrivelse till K. Maj:t med begäran om fattigvårdslagens omarbetning.
Med anledning därav tillsattes 1907 en K. kommitté, som tillika fick i
uppdrag att omarbeta lösdrivarelagen, vartill senare lades även
barnavårdslagarnas revidering. Det sistnämnda arbetet fortgår alltjämt, och
samhällets understödsverksamhet för minderåriga är således icke
slutgiltigt behandlad i det Betänkande med förslag till ny fattigvårdslag, som av
kommitterade våren 1915 avlämnades till K. Maj:t.
Förslaget innefattar åtskilliga betydelsefulla förändringar men följer i
avseende på uppställning och uttryckssätt väsentligen den nuvarande
förordningen.
Omfattningen av § 1 — den obligatoriska fattigvården — har vidgats, så att
var och en, som av en eller annan anledning är oförmögen att genom arbete
försörja sig och saknar medel till sitt livsuppehälle, har rätt, där hans behov
icke annorledes avhjälpes, att av det allmänna erhålla fattigvård"! Härjämte har
klagorätt hos Konungens befallningshavande över vägrad fattigvård införts.
Stadgandena rörande försörjningspliktigas skyldigheter ha undergått vissa
modifikationer, likaså rörande samhällets rätt till ersättning för lämnat understöd.
Kommunen är bibehållen som fattigvårdssamhälle, men såväl roteindelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
