Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 11. Den vetenskapliga forskningen - Språkvetenskap. Av O. von Friesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCII DEN ANDLIGA ODLINGEN.
ning, togs av Th. Wisén (1835—02). Arbetet på ordboken har under en
lång-följd av år stått under ledning av K. F. Söderwall (i. 1812), som också gjort
sitt namn berömt genom sin stora »Ordbok öfver svenska medeltidsspråket», ett
märkligt vittnesbörd om mångsidigt filologiskt vetande och sträng akribi. J. G. Ch.
Cederschiöld (f. 1849) har utgivit ett värdefullt stilistiskt arbete »Om svenskan
som skriftspråk» och ett flertal filologiska avhandlingar över forn- och nysvenska
samt har dessutom gjort sig känd som utgivare av isländska texter. Som
filologisk författare framstår ock Th. Hjelmqvist (f. 1866). Sedan 1901 utgives i
Uppsala tidskriften »Språk och stil» på initiativ och under ledning av R. G:son
Berg (f. 1876), B. Hesselman och O. Östergren {i. 1874). Tidskriften är företrädesvis
ägnad åt nysvensk stilistik. Bland arbetarna på detta område märkes också
./. Mjöberg (f. 1876).
Svensk metrik har bearbetats av A. II. von Krcemer (1825—1903), F. A. Wulff,
K. F. N. Beckman och B. Bisberg (f. 1862).
Den nordiska namnforskningen är i Sverige representerad av förtjänta
forskare: M. F. Lundgrens (1852—1903) »Personnamn från medeltiden» och E. 11.
Linds (i. 1849) stora arbete »Norsk-isländska dopnamn och fingerade namn från
medeltiden» äro synnerligen värdefulla uppslagsböcker. Genom den av K. Maj:t
år 1902 tillsatta Ortnamnskommitténs verksamhet är en glädjande början gjord
till en systematisk undersökning av vårt lands kultur- och naturnamn.
Kommitténs språkvetenskaplige ledamot är A. Noreen. Hittills ha fullständig
kameral och språklig behandling av ortnamn i sexton härader av Älvsborgs län
utgivits. Bland övriga namnforskare förtjänar E. Hellquist särskilt att nämnas.
Den enastående rikedom på runstenar vårt land besitter har, som vi ovan sett,
tidigt tilldragit sig forskares uppmärksamhet. K. Vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien har föranstaltat om ett stort verk, innehållande en fullständig
behandling av alla Sveriges runinskrifter, och de sedan länge bedrivna
förarbetena ha hittills resulterat i betydande samlingar och offentliggörande av Ölands
och en del av Östergötlands inskrifter. Framför andra ha här S. M. Söderberg
(1849—1901) och E. Bråte (f. 1857) varit verksamma.
Som bibliograf och utgivare av fornsvenska texter har K. II. Geete (i. 1849)
inlagt stor förtjänst.
Av de utomnordiska germanska språken är det intill senaste tid egentligen endast
gotiskan, som vetenskapligt behandlats i Sverige. Den utan jämförelse viktigasto
källan till kunskapen om detta språk — den s. k. Codex argenteus i Uppsala
— har redan fört äldre forskare som Stiernhielm, Verelius och Ihre in på detta
studium. A. Uppström (1806—65) utgav omsider en för sin tid tillfredsställande
text såväl av Cod. argenteus som av övriga gotiska handskrifter och har därmed
lagt en fast grund för senare forskningar. — Under den sista mansåldern ha
jämväl andra germanska språk dragits inom den svenska forskningens
intressesfär. Inom engelsk filologi ha A. Erdmann, E. Björkman (f. 1872), E. Ekwall
(f. 1877) och K. F. Sundén (i. 1868) varit verksamma, de tre förstnämnda som
textutgivare eller språkhistoriker, den sistnämnde därjämte som språkfilosof. Som
vetenskapliga författare på den tyska filologiens område märkas E. Wadstein och
Hj. Psilander (f. 1869). Både som anglist och gcrmanist har E. A. Kock (f. 1864)
gjort sig känd.
Den jämförande språkforskningen äger numera i Sverige flera framgångsrika
utövare, såsom E. Tegnér d. y., en av upptäckarna av den ariska palatallagen,
O. A. Danielsson (f. 1852), som offentliggjort utmärkta undersökningar inom de
grekiska och italiska språken och f. n. arbetar på utgivandet av Corpus
inscrip-tionum etruscarum, K. F. Johansson (f. 1860), som varit verksam inom ett
flertal av sin vetenskaps grenar, och P. Persson (f. 1857), som bl. a. utgivit ett
stort arbete, som säkerligen kommer att bli av principiell betydelse inom
den etymologiska forskningen: »Beiträge zur indogermanischcn Wortforschung».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
