Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 11. Den vetenskapliga forskningen - Litteraturhistoria. Av F. Vetterlund - Konsthistoria. Av G. Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTHISTORIA.
519
sjäiade skildringar från Gustav III:s tid. Nils Erdmann (f. 1860) har
likaledes publicerat monografier.
Bland övriga författare märkas C. D. af Wirsén (1842—1912), Svenska
akademiens sekreterare under en följd av år, vars monografier av Franzén,
Beskow m. fi. även vila på poetisk uppfattning och solid lärdom, E. Wrangel
(f. 1863), professor i Lund, som sysslat med karolinska tidens komiska
diktning och med Tegnér, O. Sylwan (f. 1864), professor i Göteborg, som skrivit
den svenska pressens historia och behandlat Kellgren, Richard Steffen (f.
1862), rektor i Visby, framstående Bellmansspecialist, Johan Mortensen (f.
1864), som utgivit skrifter om Livijn, Martin Lamm (i. 1880), som skrivit
monografier om Dalin, Oxenstierna och Swedenborg, samt Anton Blanck (f.
1881) som behandlat vår götiska poesis tidigare europeiska och nordiska
förutsättningar — dessa tre sista docenter i Uppsala; Fredrik Vetterlund (f. 1865),
som behandlat nyromantiken, särskilt Atterbom, och R. G:son Berg (f. 1876),
som sysslat med Almquist och vars intresse även särskilt är språkligt —
docenter vid Stockholms högskola; samt Hilma Borelius (f. 1869), som sysslat
med Geijer, Fredrik Böök (f. 1883), som skrivit den svenska romanens
historia till 1809, behandlat Stagnelius och andra, samt J. A. Nilsson (f. 1878),
som skrivit om Thorild; de tre sistnämnda äro docenter i Lund.
Av nu levande författare söka åtskilliga att åter närmare förbinda det
historiska betraktelsesättet med ett estetiskt och filosofiskt.
Konsthistoria.
Även konsthistorien är en ung vetenskap i vårt land. Det var nyromantiken
i 1800-talets början, som väckte sinnet för gångna tiders konst. L.
Hammarsköld (1785—1827) tryckte 1817 de »Föreläsningar över de bildande
konsternas historia», han hållit 1815. Den första forskaren i svensk
medeltidskonst var K. G. Brunius (1792—1869), professor i grekiska samt arkitekt, som
från 1836 utgav en rad böcker om våra gamla kyrkor och övriga
byggnadsminnen. 1833 utgav F. Boije (1773—1857) ett »Målare-lexikon», 1848 K. J.
Lénström (1811—93) en liten »Handbok i de sköna konsternas historia»,
1855—62 Aug. Sohlman (1824—74) »Avhandlingar och skisser uti kultur- och
konsthistoriska ämnen». Finnen K. G. Estlander (1834—1910) utgav 1867 i
Stockholm »De bildande konsternas historia från slutet av 1700-talet», och
norrmannen L. Dietrichson (f. 1834) utgav 1879 — likaledes i Stockholm —
»De bildande konsternas historia» (färdigskriven 1874). F. Sander (1828—
1900) utgav 1872—76 »Nationalmuseum, bidrag till tavelgalleriets historia»,
K. Eichhorn (1837—89) — en outtröttlig forskare och materialsamlare
i allt som rörde svensk konstverksamhet — utgav »Svenska studier», 3 delar
1869, 72 och 81, och skrev »Svenska byggnadskonsten», tillägg till
översättningen av Lübkes arkitekturhistoria 1871. Inom denna tid falla C. R. Nybloms
(1832—1907) studier i estetiska och konsthistoriska ämnen —- hans lilla
monografi över Sergel 1877 — och Viktor Rydbergs (1828—95) »Romerska
kejsare i marmor» m. fi. essayer. Som konsthistorisk föreläsare verkade
Rydberg liksom före honom Sohlman, Dietrichson och Nyblom.
Till det nästa släktledet höra G. Upmark (1844—1900), chef för
Nationalmuseum 1880—1900, författare till studier i äldre svensk konst (»Valda skrifter»
1901) och till det mycket framstående, rent av grundläggande verket »Svensk
byggnadskonst 1530—1760» (tysk upplaga 1897—1900, svensk 1904); A. G.
Göthe (f. 1846), som utarbetat ett omfattande verk om Sergel, 1898, och som
har hedern av de ytterst grundliga beskrivande katalogerna över Nationalmusei
tavelsamling; L. Looström (f. 1848, chef för Nationalmuseum 1900—15), som
1879 utgav en monografi av målaren O. J. Södermark och sedan skrivit Konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
