Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 11. Den vetenskapliga forskningen - Matematik. Av A. Wiman - Mekanik och matematisk fysik. Av C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEKANIK OCH MATEMATISK FYSIK.
575
tionernas teori. I teorien för med radikaler lösbara ekvationer hava med
anknytning till Wiman undersökningar utförts av G. Bucht (f. 1884; lektor i
Härnösand).
En såväl genom sin undervisning som sin vetenskapliga produktion verksam
företrädare för funktionsteorien, i den form den framställdes av Weierstrass,
är i Uppsala f. d. professor M. Falk (f. 1841). Såsom en förtjänt talteoretisk
forskare i Uppsala bör omnämnas docenten A. Berger (1844—1901). Inom den
reella teorien till de partiella differentialekvationerna hava betydelsefulla
undersökningar utförts av E. Holmgren {t. 1872; professor i Uppsala).
Värdefulla arbeten inom samma forskningsområde har man även av G. W. Oseen och
H. G. Block (f. 1882; professor i Göteborg).
Av dansk härkomst är N. E. Nörlund (f. 1885; professor i Lund 1912), som
intager en ledande ställning i teorien för differensekvationer.
De första lärarna i ämnet vid Stockholms högskola voro G. Mittag-Leffler
(f. 1846) och den från sitt ryska fädernesland inkallade Sonja Kovalevski
(1853—91). Mittag-Lefflers förnämsta arbeten hava varit behandlingen
av-problemet att analytiskt framställa entydiga funktioner under en form, som
utan införande av främmande element avspeglar funktionernas karakteristiska
egenskaper, ävensom bildandet av hela klasser analytiska uttryck, vilka
naturenligt framställa monogena funktioner av den allmännast möjliga
beskaffenhet samt omfatta och klarställa betydelsen av Taylors serie. Bland Sonja
Kovalevskis arbeten märkas den allmänna integrationen av ett system
partiella differentialekvationer samt upplösningen av ett nytt fall av
rotations-problemet genom entydiga funktioner. Av övriga matematici, som äro eller
varit fästade vid Stockholms högskola, må nämnas: E. Phragmén (f. 1863),
författare till skarpsinniga utredningar i funktionsteori samt analytisk
talteori; 7. Bendixon (f. 1861), författare till djupgående arbeten i den allmänna
funktionsteorien samt teorien för differentialekvationer; H. von Koch (i. 1870),
bekant genom sina forskningar över oändliga determinanter samt genom sina
arbeten i funktionsteori och läran om primtalsfrekvensen; 7. Fredholm (f.
1866), vars arbeten varit- av en .fundamental betydelse för den matematiska
fysiken och lämpligast där närmare omtalas; G. Kobb (f. 1863), vars förnämsta
arbete tillhör variationsräkningen; A. <7. Malmquist (f. 1882), som utfört
skarpsinniga undersökningar beträffande de algebraiskt integrerbara
differentialekvationerna av första ordningen; E. Stridsberg (f. 1871) har, såsom
generaliseringar av satsen om transcendensen av e och 7t, utfört ingående
undersökningar över transcendenta funktioners aritmetiska egenskaper.
På det matematisk-historiska området har G. Eneström (f. 1852) utövat en
omfattande verksamhet såsom forskare och såsom utgivare (sedan 1887) av
den internationella matematisk-historiska tidskriften Bibliotheca Mathematica,
vilken, efter skedd utvidgning, på sitt program upptagit även behandling av
frågor, som för matematikens idkare äro av aktuellt intresse, såsom beträffande
terminologi, klassifikation och bibliografiska hjälpmedel.
Mekanik och matematisk fysik.
Mekaniken och den matematiska fysiken ha först i nyaste tid fått en
självständig ställning vid våra högskolor. Likväl kan det med en viss rätt sägas,
att de i Sverige ha gamla anor. Åtskilligt av det vetenskapliga arbete, som
i äldre tider utfördes av våra matematiker, faller inom mekaniken. Och
fysiker sådana som F. Rudberg (1800—39), A. J. Ängström (1814—74) och
E. Edlund (1819—88) ha varit verksamma också inom den teoretiska, med
matematiska hjälpmedel arbetande delen av sitt ämne. Den första lärostolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
