Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 11. Den vetenskapliga forskningen - Astronomi. Av Karl Bohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTRONOMI.
579
delning i Stockholm, hava fullföljt och främjat de geodetiska arbetena inom
landet, vilka sedan 1863 ingått såsom integrerande del i den »internationella
europeiska gradmätningen».
Jämsides med ovannämnda mätningar och observationer har det
vetenskapliga forskningsarbetet framgångsrikt bedrivits. E. Prosperin (1739—1803)
är bekant för en ofta använd komettabell innehållande förteckning över äldre
kometer från 837 e. Kr. till 1795 jämte bestämningsstycken för desamma i
deras närmaste läge till jorden. J. Bredman (1770—1859) utgav vid
århundradets mitt en utförlig lärobok: Teoretiska astronomiens grunder. G.
Svanberg (1802—82) har gjort sig högt förtjänt om den svenska astronomiska
forskningen genom uppförande av ett nytt observatorium i Uppsala,
fullbordat 1853. H. Schultz (1823—90) var en nitisk observatör, som förvärvat ett
framstående namn genom sina »Micrometrical observations of 500 Nebulæ»,
genom sina mätningar av st järngrupper, s. k. »dusters», samt genom sitt
deltagande för Uppsala i de korresponderande observationerna på planeten Mars
år 1862 för solparallaxens bestämning. N. C. Dunér (1839—1914), vilken var
dennes efterträdare såsom direktör, har utgivit: Mesures micrométriques
d’étoi-les doubles, Sur les étoiles à spectres de la troisième classe och Sur la rotation
du soleil. Vid 1890-talets början anskaffades genom D. en ny dubbelrefraktor
av Repsold, nytt vändtorn m. m. — I Lund uppfördes ett nytt observatorium
på 1860-talet under ledning av D. M. A. Möller (1830—96), känd för sina
undersökningar angående den Faye-Möllerska kometen, och Stockholms
observatorium tillbyggdes i slutet av 1870-talet, efter det den finske astronomen
J. A. E. Gyldén (1841—96) år 1871 kallats till direktör. G. ägnade sig
huvudsakligen åt störingsteorien och har nedlagt sina omfattande studier i
detta ämne i ett antal mindre uppsatser samt i ett större arbete: »Traité
ana-lytique des orbites absolues des huits planètes principales».
Nuvarande direktörer för de tre observatorierna äro: i Uppsala prof.
Bergstrand, i Stockholm prof. Bohlin och i Lund prof. Charlier. ö. Bergstrand
(f. 1873) har utfört undersökningar över stjärnparallaxer, speciellt
beträffande Nova Persei; över den atmosferiska dispersionen; över Uranussystemet
m. m. K. Bohlin (f. 1860) har utgivit undersökningar rörande den tredje
saturnsatelliten Tethys’ banelement, om Winneckes komet; om den nya
stjärnan i Perseus 1901; om Vintergatans struktur; om planeten Mars areografi;
om femtegradsekvationen i anslutning till undersökningar om
trekropparpro-blemets integralutvecklingar m. m. samt publicerat »Formeln und Tafeln zur
gruppenweisen Berechnung der allgemeinen Störungen benachbarter Planeten».
C. V. L. Charlier (f. 1862) har utgivit ett större arbete rörande planeten
The-tis’ jupiters-störingar, utfört undersökningar i celest mekanik, över
orsakerna till istiden, över teorien för sannolikhetskalkylen, nyare undersökningar
i optik m. m. isamt publicerat »Vorlesungen über die Mechanik des Himmels»’.
Stockholms observatorium utgiver sedan 1880 en egen publikation:
»Astronomiska iakttagelser och undersökningar, anställda på Stockholms
observatorium», varjämte observatoriet i Lund utgiver »Meddelanden från Lunds
astronomiska observatorium».
Även i utlandet ha svenska astronomer varit verksamma. Vid observatoriet
i Pulkova (Ryssland) hava tid efter annan svenska astronomer varit anställda.
Sedan 1895 innehaves direktörsbefattningen av en svensk astronom, J. O.
Backlund (f. 1846), känd för sina undersökningar rörande den Enckeska
kometen. Även vice-direktörsbefattningen innehades någon tid av en svensk
astronom, M. Nyrén (f.1837), som inlagt förtjänst genom sin bestämning av de
s. k. precessions- och aberrationskonstanterna, K. B. Hasselberg (f. 1848),
sedermera 1889 Svenska Vetenskapsakademiens fysiker, var under åren 1872—
89 anställd vid ryska Centralobservatoriet i Pulkowa i egenskap av astrofy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
