Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 11. Den vetenskapliga forskningen - Meteorologi och hydrografi. Av N. Ekholm och A. Wallén - Vetenskapliga resor. Geografi. Av O. Nordenskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VETENSKAPLIGA RESOR. GEOGRAFI.
585
pelberg (1852—1902), G. Nerman (1827—1913), L. Rosén (1843—1914), J. G.
Richert (f. 1857), O. Z. Ekdahl (f. 1858), V. E. Lilienberg (f. 1839), A.
Hamberg, A. Wallén (f. 1877),. A. Hennig (f. 1864), J. Westman (f. 1867), R.
Smedberg (f. 1880), J. V. Sandström m. fi. Först vid 1907 års riksdag blev
dock en planmässig hela landet omfattande organisation av dessa viktiga
undersökningar beslutad och genom K. brev av den 15 november 1907
förordnades, att en hydrografisk undersökning av Sveriges färskvatten skulle utfaras
under ledning av en särskild för ändamålet inrättad Hydrografisk byrå samt under
samarbete med Statens meteorologiska centralanstalt beträffande de erforderliga
meteorologiska observationerna och Sveriges geologiska undersökning beträffande
hydrogeologiska specialundersökningar. Till byråns förste föreståndare förordnades
A. Wallén (se ovan). Den nya organisationen är nu fullt genomförd och
resultaten publiceras i form av årsböcker, flodbeskrivningar och meddelanden,
varjämte gemensamt med Vattenfallsstyrelsen utgives en så småningom hela landet
omfattande förteckning över Sveriges vattenfall.
Vetenskapliga resor. Geografi.
Allt sedan vikingatidens dagar synas färder i okända, avlägsna trakter för
svenskarna ha erbjudit en särskild lockelse, och aldrig har detta intresse varit större
än i nutiden. Dessa färder ha dock ofta mindre haft till föremål direkt geografisk
upptäcktsforskning, däremot ha säkert icke många folk i förhållande till sitt antal
och utan hänsyn till praktiska syften utsänt så många forskningsresande inom
speciella naturvetenskapliga områden som svenskarna. Här må emellertid till en
början huvudsakligen anföras några sådana färder, som direkt eller indirekt
varit av geografisk betydelse.
I de stora geografiska upptäckterna vid den nyare tidens början tog Sverige
ingen nämnvärd del. Inom landets egna gränser fanns emellertid ett stort
område, varest vi haft en kolonisatorisk roll att fylla, nämligen i landets
nordligaste delar, särskilt Lappland. Den förste, som skildrade dessa trakters
förhållanden, var Olaus Magni (1490—1558), som 1518—19 bereste, nordligaste
Skandinavien åtminstone så långt som till Över-Torneå. Hans 1539 i Venedig
utgivna stora karta över Norden samt än mer hans i Rom 1555 tryckta »Historia
de gentibus septentrionalibus» väckte i det övriga Europa det största uppseende.
Under följande tid tilldrogo sig dessa områden på grund av gränsstridigheter
ökad uppmärksamhet, och den första specialkartan över norra Sverige utgavs
1611 av A. Burens (1571—1646). Till Lappland vände sig ock den första
vetenskapliga expedition, som utgått från Sverige. Den utsändes av Karl XI 1695;
i densamma deltogo J. Bilberg (1646—1717) och A. Spole (1630—99) såsom
astronomer och den ryktbare Olof Rudbeck d. y. (1660—1740) som botanist.
Under vår storhetstid vidgades folkets synkrets över de egna gränserna, men
Sverige var alltför starkt upptaget på stridsfälten i Europa för att kunna ägna
sin uppmärksamhet åt avlägsnare, ännu outforskade länder. Ej heller de försök
att upprätta kolonier, som under detta tidevarv gjordes vid Delawarefloden, där
»Nya Sverige» ägde bestånd mellan 1638 och 1655, och vid Cabo Corso på
Guinea-kusten, där ett nybygge existerade 1650—63, bidrogo till att öka den
geografiska kunskapen om dessa avlägsna länder. De skildringar, som därifrån
lämnats av de präster, som, även sedan den politiska gemenskapen med
moderlandet upphört, dit utsändes, äga dock ett ej obetydligt värde. Karl XII:s krig
bragte svenska män i närmare beröring med Orienten. På konungens
befallning besökte Kornelius Loos (död 1738) 1710—11 Egypten, Syrien och Mindre
Asien samt hemförde därifrån kartor, planer och teckningar, och M. Eneman
(1676—1714) bereste samma länder 1711—13, förnämligast för idkande av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
