Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Samhällsrörelser - 1. Arbetarfrågor och socialpolitik - Arbetarnas arbets- och löneförhållanden. Av B. Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETARNAS ARBETS- OCH LÖNEFÖRHÅLLANDEN.
603
Att skillnaden ej blir större, förklaras av, att landsbygdsuppgifterna nästan
uteslutande avse storindustriella anläggningar, där löner och levnadskostnader av
naturliga skäl hållas i det närmaste uppe i samma nivå som vid jämförliga
arbetsställen i stadssamhällena. När man jämför denna genomsnittslön för
landsbygdens industriarbetare med samtidigt rådande dagsverkspris för
jordbruksarbetare, vilket kan uppskattas till 2’28 kr., måste man ock taga hänsyn till, att
lantarbetaren äger möjlighet att själv producera eller för billigt pris förvärva
mjölk, spannmål, potatis o. d. livsförnödenheter, vilka industriarbetaren till högt
pris måste köpa i minut, ävensom därtill, att den senare måste betala en ej
ringa del av sin inkomst i hyra för en bostad, vilken den förre erhåller fritt
upplåten av sin arbetsgivare.
Sedan år 1909 hava emellertid avsevärda löneökningar ägt rum. Vågar man
döma av Svenska arbetsgivarföreningens omfattande lönestatistiska undersökningar,
skulle inom de stora ledande industrierna medelavlöningen f. n. utgöra 35—50
öre pr timme, vilket borde giva en genomsnittlig inkomst pr arbetare av c:a 4
kr. pr dag eller 1 200 kr. pr år. Framhållas må emellertid, att runt om i
landet en mängd småindustri förekommer, där löneförhållandena torde gestalta
sig ogynnsammare.
Sjöfolk. Angående sjömännens arbets- och löneförhållanden redogöres
utförligt under avdelningen Sjöfart, vartill hänvisas (jfr sid. II, 559).
Arbetare i offentlig tjänst. Det är ett för de senast förflutna årtiondenas
näringsliv ytterst karakteristiskt drag, att det allmänna i allt högre grad börjat
uppträda som affärs- och industridrivande i syfte att självt kunna fylla en
växande del av befolkningens ekonomiska och hygieniska behov. En naturlig
konsekvens av denna utveckling har varit, att stat och kommun för närvarande
framträda som stora arbetsgivare såväl direkt som indirekt med entreprenörer
som mellanled. Anledning synes dock icke föreligga att i detta sammanhang
närmare ingå på de av det allmänna blott indirekt anställda arbetarnas
förhållanden, i synnerhet som det i Sverige — i motsats till vad förhållandet är i
vissa främmande länder — torde höra till undantagen, att stats- eller
kommunalmyndigheter beakta entreprenadsystemets socialpolitiska sida och genom
bestämmelser i entreprenadkontrakten eller på annat sätt söka förebygga, att
detsamma, såsom i regeln innebärande en premiering av den minstbjudande,
inverkar försämrande på de i och för ifrågavarande arbeten sysselsatta arbetarnas
lönevillkor. Här skola därför till behandling upptagas allenast arbetsvillkoren
för de av det allmänna direkt anställda arbetarna.
Ehuru dessa arbetare tillhöra vitt skilda yrken och fack, förete dock deras
arbetsvillkor stora, av arbetsgivarens och anställningsförhållandets egenart
betingade likhetsdrag. Särskilt må framhållas, att inom de allmänna arbetenas
område endast i mindre grad föreligger den ekonomiska intressemotsats, som sätter
sin prägel på förhållandet mellan den enskilda arbetsgivaren och hans arbetare,
enär vid ett offentligt verk personalens löner kunna avvägas, utan att samma
hänsyn behöver tagas till företagets ekonomiska bärkraft och ernåendet av vinst,
som äger rum ifråga om den privata företagsamheten. Härav följer också, att
strejk och lockout icke borde förekomma vid offentliga verk och arbeten, i
synnerhet som dessa i regel äro av den art, att en arbetsinställelse vid dem lätt
medför samhällsfarliga konsekvenser.
I fråga om de olika kategorierna av arbetare i offentlig tjänst bör först en
åtskillnad göras mellan stats- och kommunalarbetare.
Vad de i statens tjänst anställda arbetarna beträffar, är ett mindre antal av
dem anställt vid i regeln militärförvaltningen underställda varv, verkstäder och
fabriker, medan huvudmassan arbetar för de stora kommunikationsverkens
räkning. Sålunda torde Järnvägsstyrelsen, Telegrafstyrelsen och
Vattenfallsstyrelsen tillsammantagna sysselsätta c:a 36 000 personer, varav flertalet är att anse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
