Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Samhällsrörelser - 1. Arbetarfrågor och socialpolitik - Arbetsförmedling. Av G. Huss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622
V. S AMHÄLLSRÖRELSER.
Arbetsförmedling.
Arbetsgivares och arbetares naturliga strävan att vid ingåendet av
arbetsavtal taga kännedom om förefintliga anbud å arbetskraft, resp.
arbete, samt att kunna välja bland dem har även i Sverige givit anledning
till åtgärder för arbetsförmedling.
I äldre tider ingick det i skråväsendets uppgifter att utföra arbetsförmedling
för olika hantverksyrkens behov. För lantbrukets arbetsgivare och arbetare
plägade marknaderna, särskilt de s. k. folJcmarknaderna, utgöra tillfällen till
sammanträffanden och val av tjänst, resp. tjänare. Tidigt började även en privat
platsanskaffningsverksamhet för anställande av tjänstefolk i städerna. Vissa
skadliga sidor av denna verksamhet föranledde emellertid statsmakternas ingripande;
för Stockholm anordnades sålunda under åren 1732—35 ett offentligt
nadresskon-ton, hos vilket både husbönder och tjänare i staden voro skyldiga anmäla sig vid
platsombyten.
Affärsmässig arbetsförmedling. Behovet av anstalter för
arbetsförmedling har väsentligt ökats, i samma mån utvecklingen skapat stora
befolkningscentra, ökat möjligheterna för omflyttning samt i övrigt gjort
det ekonomiska livet mera invecklat och rörligt, så att den enskilde har
svårt att överskåda och finna sig till rätta på arbetsmarknaden. Till följd
härav har den privata, affärsmässigt bedrivna förmedlingsverksamheten
hastigt tilltagit i betydelse. På grund av vissa med densamma förenade
olägenheter och särskilt vikten av garantier med avseende å den på
1870-talet starkt växande förmedlingen av svenskt tjänstefolk till Tyskland
och Danmark, befanns en reglering böra på lagstiftningens väg
genomföras, vilket skedde genom K. kungörelsen den 28 nov. 1884 angående
kommissionär er för anskaffande av anställning.
Enligt denna kungörelse får yrkesmässig platsförmedlingsverksamhet ej
bedrivas, med mindre tillstånd därtill meddelats av Konungens befallningshavande.
Sådant tillstånd lämnas ej annan än svensk välfrejdad undersåte, som råder över
sig och sin egendom samt är känd för ordentlighet och i övrigt är lämplig.
Tillstånd kan återkallas, när omständigheterna därtill föranleda. Samma
bestämmelser gälla beträffande tillstånd att begagna ombud. Kommissionär, som
förmedlar anställning utom landet, skall hava ställt säkerhet av minst ett, högst
fem tusen kr. för fullgörandet av vissa sina skyldigheter. I fråga om tjänstehjons
anställande skall nämligen kontrakt upprättas, varigenom kommissionären
förpliktigas till ekonomiskt ansvar, därest tjänstehjonet ej erhåller tjänsten, ej
utfår överenskomna löneförmåner eller utan laga skäl skiljes från tjänsten.
Kontrakt får ej upprättas utan företeende av flyttningsbetyg; detta skall
uppvisas för samt kontraktet påtecknas av vederbörande polismyndighet i
avgångsorten. Om tjänstehjon befordras utom riket och ej kommit i åtnjutande av
tillerkända förmåner, kan anmälan göras hos konsul, vilken det åligger att söka
bereda gottgörelse eller i annat fall avgiva berättelse till Konungens
befallningshavande, som kan lämna tjänstehjonet ersättning ur den för kommissionärs
verksamhet ställda säkerheten.
Kommissionär skall hålla en för polismyndighet tillgänglig förteckning å
personer, som genom hans förmedling fått anställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
