Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Samhällsrörelser - 4. Övriga samhällsrörelser - Vård av nödställda och värnlösa. Av G. H. von Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(710
V. SAMHÄLLSRÖRELSER.
mellan 2 à 3 000 barn, och dessas vård kontrolleras dels genom lokalombud i
de olika orterna, dels genom reseinspektörer.
I de fall där barnhem, ännu anses behövliga —- t. ex. för defekta barn eller
i trakter där goda fosterhem ej stå till buds — har man alltmer kommit till
insikt om, att de små hemmen, som i möjligaste mån likna verkliga hem, äro
de fördelaktigaste. Även större barnhem ha dock genom en ändamålsenlig
organisation kunnat ordnas fullt tillfredsställande ur synpunkten att meddela en
individuell fostran av barnen. Såsom exempel härpå må nämnas
Frimurare-barnhuset vid Kristineberg nära Stockholm, som stiftades 1753, men numer
omorganiserats till en fullt modern anstalt, rymmande omkring 170 barn. Som
exempel på barnhem, där familjeprincipen drivits till sin spets, må nämnas Prins
Carls uppfostringsanstalt å Gålön samt Östads barnhus. Båda äro av gammalt
datum, men torde i sina principer vara fullt moderna. Barnen äro utackorderade
hos arrendatorer å godsen och stå i ungefär samma förhållande till dessa som
barn till föräldrar, men äro dessutom underkastade kontroll från ledningen av
anstalterna.
Den moderna fattigvården har iklätt sig vitt skilda former beroende bland
annat på de olika förhållanden, som råda i stad och på land. I en hel del
stadssamhällen har, såsom förut framhållits, en frivillig hjälparekår mobiliserats
för att bispringa fattigvårdsstyrelsen med avseende på den personliga vården av
de fattiga. Norrköpings stad räknar sålunda omkring 400 vårdare, Jönköping
ett hundratal o. s. v. Gävle var den första stad i Sverige, som efter utländskt
mönster (infört 1891) tillämpade denna metod, ehuru ansatser därtill funnits i
flera städer ända sedan 1850-talet. På landsbygden, där i regel
kommunalnämnden utgör fattigvårdsstyrelse, förekommer på de flesta håll ingen annan
arbetsfördelning, än att ledamöterna svara för var sitt distrikt — distriktsindelning —
men ansatser till vårdaresystem saknas ej heller alldeles här.
Yad anstaltsvärden angår, äro även i detta avseende förhållandena mycket olika
i de större städerna och på landsbygden. I de förra ha medlen varit
tillräckliga för åstadkommandet av fullt tidsenliga anstalter, och antalet vårdbehövande
har varit så stort, att man kunnat få till stånd ett flertal olika anstalter, var
och en med sin särskilda uppgift. I Stockholm exempelvis finnes en
arbetsinrättning, taxerad till omkr. 2 milj. kr. och tagen i bruk 1905, vilken är avsedd
för arbetsföra personer; vidare en försörjningsinrättning, taxerad till omkring 3
milj. kr., för sjuka och arbetsodugliga fattiga, samt dessutom tvenne stora
ålderdomshem, ett nyuppfört hem för åldriga äkta makar, asyler för husvilla o. s. v.
Likaså finnes i Göteborg en alltmer till sjukvårdsinrättning förvandlad större
anstalt, Gibraltar, samt dessutom ålderdomshem m. m. I Norrköping uppfördes
1908—09 en större, fullt modern anstalt, som i skilda avdelningar mottager alla
olika kategorier fattiga, tillsammans omkring 500. överhuvud kan sägas, att stora
ansträngningar göras för att i städerna tillgodose behovet av fullt tidsenliga
anstalter.
På landsbygden äro svårigheterna vida större att ordna anstaltsvården. Dels
äro medlen otillräckliga på många håll, dels äro kommunerna flerstädes så små,
att en egen anstalt näppeligen kan anordnas, och där anstalter uppföras, måste
desamma tjäna alla behov — sjukvårdens likasåväl som arbetsanstaltens. Det
är därför ett önskemål — som dock väntar på en ny lagstiftning för att kunna
realiseras — att åtminstone vissa anstalter, t. ex. för kroniskt sjuka,
uppfördes för ett större område —• t. ex. landstingets — och att statsmedel vore för
ändamålet tillgängliga. Trots de svårigheter, som således f. n. råda i fråga
om anstaltsvårdens ordnande, ha dock på sista åren ett ganska stort antal fullt
moderna anstalter uppstått å landsbygden. Alltmer anlitas numer av
sakkunniga uppgjorda ritningar och anställas såsom föreståndare och
föreståndarinnor för sitt kall utbildade personer, något som underlättas genom Svens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
